|
Gere
Gere var en uradelssläkt från östra Danmark, som är känd från 1300-talet och vilken troligen härstammar från den jutiska släkten Brok (av Gammel Estrup).[4] Gere på danska betyder kil och släktnamnet har skapats av släktforskare efter kilen i vapenskölden. Det är tveksamt om släkten själv har använt namnet Gere. Det finns tre släktet är tre linjer kända, vars samband inte kan påvisas. Den första bosatte sig i Själland, de andra två uteslutande i Skåne och Halland. Gere förekom i tre släktgrenar:
Vapen
HistoriaUnder medeltiden blomstrade släkten Gere i Danmark.[1] I Sverige förekom samtidigt släkten Gera.[5] Båda släkterna bar relativt lika vapen och det har därför antagits båda grenarna härstammar från samma släkt, den jutiska släkten Brok, eller Brock (av Gl. Estrup),[4] som förde en vapensköld lika med Geresläkten. Namnet Gere har även använts av några medlemmar av släkten Most, som först antog det som förnamn och senare som släktnamn.[6] Släkten dog ut 1588 på svärdssidan med Felix Jensen. Sätesgårdar inom ätten De olika Gere släktgrenarna har haft ett flertal sätesgårdar i Skåne och på Själland. En av de betydelsefulla sätesgårdarna under 1300-talet var Jordberga gods beläget nära Källstorp i Källstorps socken i Skåne. På Själland innehade släkten Paddeborg gods beläget i Toksværd socken. Ove Pedersen Gere står som innehavare av Paddeborg mellan 1334 och 1355. Efter honom ärvde sönerna Niels, Eggert, Jacob och Henrik godset. Jacob Ovesen Gere skänkte 1399 sin andel till benediktinerklostret Skovkloster i Næstved. Henrik Ovesen Gere skiftar 1398 och 1403 sin andel i godset med biskopen Peder. Den skånske väpnaren Jon Jenssøn (Gere) av Gisleberga (Onsjö härad) fick överlåtit Nyköpinghus efter Albrekt av Mecklenburg Stycke (Karlskroniken (Rimkrönikor) [7]
Medlemmar ur släkten
Källor
Noter
|
||||||||||||||||||||||||||
