George Macartney

Ej att förväxla med George McCartney.
George Macartney
Född14 maj 1737[1][2]
Loughguile, Storbritannien
Död31 maj 1806[2] (69 år)
Chiswick, Storbritannien
BegravdChiswick Burial Ground
Medborgare iKungariket Storbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland[3]
Utbildad vidTrinity College, Dublin
SysselsättningPolitiker, diplomat[1], fotograf[4]
Befattning
Ledamot av Irlands parlament
Ledamot av Storbritanniens 14:e parlament
Storbritanniens 14:e parlament
Ledamot av Storbritanniens 15:e parlament
Storbritanniens 15:e parlament
Ledamot av Storbritanniens 13:e parlament
Storbritanniens 13:e parlament
Ledamot av Irlands kronråd
Ambassadör
Kungariket Storbritanniens ambassadör i Ryska imperiet
MakaJane Stuart
(g. 1768–)[5][6]
FöräldrarGeorge Macartney[7][5]
Elizabeth Winder[7][5]
Utmärkelser
Fellow of the Royal Society
Vita örnens orden
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Lord George Macartney, född 14 maj 1737, död 31 maj 1806, var en brittisk diplomat och kolonialguvernör.

Han var 1764-1767 utomordentligt sändebud i Ryssland för avslutande av ett handelstraktat, blev 1768 medlem av underhuset och var 1769-1772 förste sekreterare för Irland. 1775-1780 var Macartney guvernör över Karibiska öarna i Västindien och 1781-1785 guvernör i Madras. 1775 blev han adlad till baron och 1792 till earl.

Qianlong-kejsaren tar emot Lord Macartney, iförd Bathordens kostym.

1792 utsåg Henry Dundas Macartney att leda den första brittiska beskickningen till Peking,[8] där han försökte verka för ett lättande av de handelsrestriktioner som brittiska köpmän verkat under i Guangzhou sedan 1760. Macartneys vägran att enligt kinesisk sed utföra koutou vid en audiens hos Qianlong-kejsaren i september 1793 höll på att skapa en diplomatisk kris, men en kompromiss utarbetades och kejsaren gav till slut Macartney audiens i sitt sommarresidens i Jehol. Kejsaren var dock ovillig att ge efter för Macartneys krav och han återvände till England med oförrättat ärende.[9]

Från december 1796 till november 1798 var han guvernör över den kort förut från holländarna erövrade Kapkolonin. Macartney upphöjdes 1776 till irländsk baron och 1792 till irländsk earl. Hans skildringar av sina resor till Ryssland och Kina är tryckta i sir John Barrows Life and writings of lord Macartney (två band, 1807).

Källor

  1. ^ [a b] Immanuel Chung-yueh Hsü, The Rise of Modern China, sjätte utgåvan, Oxford University Press, 2000, s. 155, ISBN 978-0-19-512504-7.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6vq35zk, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Libris, Kungliga biblioteket, 14 oktober 2009, Libris-URI: rp36cfz94pc2dqb, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  4. ^ Nederlands Fotomuseums webbsamling, läs online, läst: 20 januari 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ The Peerage person-ID: p2391.htm#i23905, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  8. ^ Cheng Pei-kai, Michael Elliot Lestz, och Jonathan D. Spence, red., "Lord Macartney's commission from Henry Dundas," The Search for Modern China: A Documentary Collection (New York: Norton, 1999), ss. 92-98.
  9. ^ För en utförlig skildring med originaldokument i svensk översättning, se Sven Hedin, "Lord Macartneys ambassad," Jehol, kejsarstaden, skildringar från de stora mandschukejsarnas hov (Stockholm: Lars Hökerbergs bokförlag, 1931), 184-209.
  • Macartney, George Macartney Earl. An Embassy to China: Being the Journal Kept by Lord Macartney During His Embassy to the Emperor Ch'ien-Lung, 1793-1794. Edited by J. L. Cranmer-Byng. Hamden, Conn.: Archon Books, 1963.


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, George Macartney, 1904–1926.
Auktoritetsdata