Georg von Rosen var son till generalkonsuln, greve Adolf Eugène von Rosen (kallad ”de svenska järnvägarnas fader”[6]) och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabé, syster till Alexandros Rizos Rangavis. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848.[7] Han studerade 1855–1861 vid Konstakademien i Stockholm. År 1862 besökte Rosen världsutställningen i London, där han lärde känna belgaren Hendrik Leys arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv:
”
Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre.[4]
„
von Rosen uppsökte nästa år Leys i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans ateljé.[8]
Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture den äldres intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal.[7] Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern, där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i München under Carl von Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter.
Georg von Rosen är begravd på Galärvarvskyrkogården i Stockholm. Han förblev ogift under hela sitt liv.[7]
Hans konst
Georg von Rosen var en målare av den traditionella akademiska skolan. Synen på konstnären som dekoratör var honom lika främmande som motbjudande. En målning skulle ha någonting att säga, ha en förädlande verkan. I en självbiografisk uppsats förklarade han att
”
(konstnären) är att anse som en ansvarig folkuppfostrare, medarbetande uti sin samtids andliga utveckling, hvarför också hans verk måste blifva det synliga uttrycket för tankar, föreställningar eller minnen värda, i ett eller annat afseende att tagas tillvara.[15]
Rosen, Georg von (1910). G. von Rosen. Små konstböcker, 99-1831872-4 ; 9. Lund: Gleerup. Libris8208181
Rosen, Johan Georg Otto von (1910). G. von Rosen: 60 reproduktioner i tontryck efter fotografier af originalen. Små konstböcker, 99-1831872-4 ; 9. Lund: Gleerupska universitets-bokhandeln. Libris3014784
Vad hade de på paletten?: Bruno Liljefors (1860-1939), Georg von Rosen (1843-1923), prins Eugen (1865-1947) och August Strindberg (1949-1912). Stockholm: Riksantikvarieämbetet. 2008. Libris11261637