|
Georg-Henning von Bassewitz-Behr
 Georg-Henning Ernst Adolf von Bassewitz-Behr, född 21 mars 1900 i Lützow, Mecklenburg-Schwerin, Tyskland, död 31 januari 1949 i Magadan, Sovjetunionen, var en tysk greve och SS-Gruppenführer och generallöjtnant inom Waffen-SS och polisen. von Bassewitz-Behr innehade flera höga ämbeten inom SS och ordningspolisen. Från 1943 till 1945 var han Högre SS- och polischef i området Nordsee ("Nordsjön") med säte i Hamburg. I denna egenskap var han ansvarig för avrättningar av utländska tvångsarbetare och krigsfångar i området. Han var även ansvarig för de brott mot mänskligheten som begicks i samband med evakueringen av koncentrationsläger. von Bassewitz-Behr dog 1949 i sovjetisk fångenskap. BiografiGeorg-Henning von Bassewitz-Behr var son till ryttmästaren och godsägaren Adolf Carl Otto Alexander von Bassewitz-Behr (1849–1916) och Dorothea Helene Luise Wanda Ebba Krell (1873–1960).[1] Från 1914 till 1918 studerade han vid Humanistischen Gymnasium i Doberan. Under första världskrigets sista år, 1918, tjänade von Bassewitz-Behr som fanjunkare vid 2. Kürassier-Regiment "Königin" i den kungliga preussiska armén; han fick dock inte någon stridserfarenhet.[1] Efter kriget var han till professionen lantbrukare med flera gods. Från januari till december 1930 var von Bassewitz-Behr medlem av frikåren Stahlhelm-Bund. Stahlhelm-Bund, som år 1930 omfattade cirka 500 000 medlemmar, stod i stark opposition till Weimarrepublikens politiska system.[2] År 1931 inträdde han i NSDAP och SS. Samma år anslöt han sig även till den paramilitära organisationen Nationalsozialistisches Kraftfahrkorps, vilken hade till uppgift att utbilda sina medlemmar i olika fordonsfärdigheter. von Bassewitz-Behr var 1933–1934 chef för 15. Motorstandarte, ett motorregemente i norra Tyskland. Reichsführer-SS Heinrich Himmler utsåg honom 1939 till Inspekteur des Kraftfahrwesens der SS, det vill säga inspektör för SS:s motorfordonspark.[3] SovjetunionenInför Operation Barbarossa, Nazitysklands anfall mot Sovjetunionen, den 22 juni 1941 utsågs von Bassewitz-Behr till chef för logistikavdelningen vid huvudkontoret för Himmlers personliga stab och drog upp linjerna för bland annat Waffen-SS:s transportfordon. Från augusti till november 1941 var han rådgivare i jordbruksfrågor åt Hans-Adolf Prützmann, högre SS- och polischef i Reichskommissariat Ostland.[4] Från november 1941 till augusti 1942 var von Bassewitz-Behr SS- och polischef för området Dnipropetrovsk i östra Ukraina. I denna egenskap deltog han i mord på tusentals civilpersoner och partisaner. Därtill planerade och koordinerade han massakrer på ukrainska judar.[5] I augusti 1942 utsågs von Bassewitz-Behr till SS- och polischef i Mahiljoŭ (SS- und Polizeiführer Mogilew), underordnad Erich von dem Bach, som organiserade bekämpandet av partisaner i Ryssland. von Bassewitz-Behr utmärkte sig särskilt i kampen mot partisaner och utnämndes till von dem Bachs ställföreträdare.[5] von dem Bach ställde ett brev till Himmlers adjutant, Karl Wolff, och lovprisade von Bassewitz-Behr.[5] Under sin tid i Mahiljoŭ planerade och genomförde von Bassewitz-Behr en rad massakrer på den ryska civilbefolkningen. Tiotusentals personer föll offer för von Bassewitz-Behrs mordorder. Himmler såg von Bassewitz-Behrs potential och administrativa förmåga och utnämnde honom i februari 1943 till Högre SS- och polischef i nordsjöområdet (Höhere SS- und Polizeiführer Nordsee) med säte i Hamburg.[5] Hamburgvon Bassewitz-Behr hade i Hamburg långtgående maktbefogenheter. Han samordnade Allgemeine-SS, Waffen-SS, Ordnungspolizei och Sicherheitspolizei i norra Tyskland och var ansvarig för Luftschutzpolizei i området. Han hade även ansvar för tvångsarbetare, krigsfångar och koncentrationslägerfångar i regionen. Vid de allierades framryckning 1945 lät von Bassewitz-Behr evakuera flera koncentrationsläger och tvinga ut fångarna på så kallade dödsmarscher, under vilka tusentals omkom eller dödades. I april 1945 evakuerade SS koncentrationslägret Neuengamme. I samband med evakueringen beordrade von Bassewitz-Behr, att 58 manliga och 13 kvinnliga motståndskämpar skulle föras från koncentrationslägret Fuhlsbüttel till Neuengamme för att avrättas. Mellan den 21 och den 23 april hängdes dessa 71 personer i en fängelsebunker.[5] Efter andra världskrigetI andra världskrigets slutskede greps von Bassewitz-Behr av brittiska trupper i Schleswig-Holstein men släpptes inom kort. Han antog falsk identitet och arbetade under några månader på en bondgård, innan han i september 1945 arresterades av amerikansk militärpolis. I augusti 1947 ställdes von Bassewitz-Behr inför rätta för brott mot mänskligheten under sin tid som Högre SS- och polischef i Hamburg. Den brittiska militärdomstolen frikände von Bassewitz-Behr i brist på bevis. SS:s komplexa maktstruktur och ordersystem omöjliggjorde för domstolen att fastslå von Bassewitz-Behrs ansvar och reella skuld.[5] Frikännandet väckte förvåning och ilska och Hamburger Volkszeitung, knuten till KPD, skrev att fler frikännanden av massmördare är att vänta om inte allmänheten protesterar och säger ifrån.[5] von Bassewitz-Behr utlämnades emellertid till sovjetiska myndigheter och ställdes inför rätta för massmord på drygt 45 000 personer i området kring Dnipropetrovsk. Han dömdes till 25 års straffarbete och internerades i ett läger i Magadan i Kolyma-regionen i nordöstra Sovjetunionen. von Bassewitz-Behr dog i fångenskap i januari 1949.[4] Befordringar inom SS[1]
Utmärkelser i urval[1]
ReferenserNoter
Webbkällor
Tryckta källor
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
