Fritjof Hillén
Elof Fritjof "Fritte" Valentin Hillén, född 19 maj 1893 i Göteborg, död 7 november 1977 i Göteborg, var en svensk fotbollsspelare (försvarare). Han representerade på klubbnivå Gais, och var vid OS i Paris 1924 med i det svenska landslag som spelade hem en bronsmedalj. KarriärFritjof Hillén debuterade i Gais 1909, blott 15 år gammal, och blev som klubbens allra största stjärna under 1910-talet också Gais förste landslagsman genom sin debut 1917.[1][2] Hillén var med och tog SM-guld 1919 och 1922, vann svenska serien 1922/1923 och blev allsvensk seriesegrare premiärsäsongen 1924/1925. Han spelade också tre matcher under Gais guldsäsong i allsvenskan 1926/1927, men detta var inte tillräckligt för att han skulle tilldelas medaljen.[3] Hillén, som var en verklig träningsprodukt, var på sin backposition oerhört svår att passera.[4] Han förenade en ovanlig räckvidd med stor bollsäkerhet och placeringsförmåga.[5] Åren 1915–1927 spelade han sammanlagt 70 matcher för Gais och gjorde ett mål.[4] Efter den aktiva karriären var han styrelseledamot i Gais åren 1930–1935.[1] I landslagetHillén var med i Sveriges lag i två OS. Vid olympiska sommarspelen 1920 spelade han två av Sveriges tre matcher,[6] och vid olympiska sommarspelen 1924 deltog han i fyra av fem matcher när Sverige tog bronset.[3] I bronslaget återfanns även Hilléns Gaiskamrater Thorsten Svensson, Gunnar "Bajadären" Holmberg och Konrad Hirsch.[7] Hillén var mycket nära att komma med i turneringens ”världslag”.[4] Hillén blev så kallad ”stor grabb” år 1926[8] och är med sina 15 landskamper 1917–1925 (0 mål)[9] bland de mest meriterade i Gais någonsin. MeriterMed Gais
Med landslaget
Individuellt
FamiljHillén var farbror till den senare gaisaren Stig Hillén. Han är begravd på Östra kyrkogården i Göteborg.[10] ReferenserNoter
Externa länkar
|