Friheten i Sverige

Friheten i Sverige var en medborgarrättsrörelse grundad av Andres Küng hösten 1985.[1][2][3] Den gick samman med Medborgarrättsrörelsen 1988.[3]

Historia och inriktning

Föreningen framträdde offentligt med tidningsupprop 10 september och 10 oktober 1985 undertecknade av Sven Fagerberg, Andres Küng, Henning Sjöström och Gustaf Petrén.[4][5]

Verksamheten började med att Svenska arbetsgivareföreningens film Friheten i Sverige premiärvisades 10 september 1985.[6]

Första styrelsen valdes 20 september 1985.[1] Ordförande blev Andres Küng, och i styrelsen ingick Sture Eskilsson, Henning Sjöström och Jarl Kulle.[3][1][7]

Föreningen ville slå vakt om enskilda människors frihet och rättssäkerhet.[1] Sverige vore fortfarande ett frihetsland, menade föreningen, men att många fri‑ och rättigheter kunde naggas ytterligare i kanten, om medborgare icke agerade.[3]

Kända svenskar som Ulf Brunnberg och Jörgen Weibull anslöt sig vid starten.[8][1][3] Föreningen engagerade bland andra försvarsdebattören kommendörkapten Hans von Hofsten.[9]

Föreningen uppgav sig ha 2000 medlemmar 1986.[10]

Friheten i Sverige gick samman med Medborgarrättsrörelsen 1 januari 1988.[2] Küng var ordförande i Friheten i Sverige fram till sammanslagningen.[2]

Uppmärksamhet i massmedia

I massmedia uppmärksammades Friheten i Sverige främst av Dagens Nyheter. På ledarplats, i kommentarer, och även i nyhetsmaterialet framförde DN kritik mot att Friheten i Sverige vore högerpolitiska och ensidigt inriktade på att kritisera socialdemokraterna.[11][8][6][12] I sin rapportering från föreningens ”frihetsdag” i Jönköping 1986 frågade Dagens Nyheters Anne‑Marie Åsheden föreningens företrädare hur de ställde sig till risken att uppfattas som högerextrema och ett tillhåll för missnöjda och socialdemokrathatare.[10] Andres Küng medgav att risken funnes, men att orsaken i så fall vore att offer för kränkningar inte har någonstans att vända sig.[10]

Dagens Nyheter publicerade också en utdragen debatt 1987–1988, varest Friheten i Sverige (och från 1988 den sammanslagna föreningen Medborgarrättsrörelsen Friheten i Sverige) anklagades av Berit Hedeby och 1:e socialsekreterare Yvonne Fernell för att arbeta för föräldrars rätt vid omhändertagande av barn på ett sätt som ledde till fara och men för barn, och för att uppvigla till hat mot socialförvaltningen.[13]

Föreningen uppmärksammades av Jan Guillou i Rekord‐Magazinet.[12]

Ordförande

1985–1988 Andres Küng

Noter

  1. ^ [a b c d e] ”Namn i dag – Friheten i Sverige valde styrelse”. Dagens Nyheter 21 oktober 1985. Sidan 42.
  2. ^ [a b c] ”Andres Küng (Curriculum vitae)”. Info Ettevõtete Grupp / Info Enterprises Group. http://www.ieg.ee/ak/cv.html. Läst 22 september 2016. 
  3. ^ [a b c d e] ”Kris i folkhemmet – Svensk politisk historia 1900–2010”. Karl N Alvar Nilssons blogg. https://knanilsson.files.wordpress.com/2010/06/kris-i-folkhemmet-22-juni-2010.pdf. Läst 22 september 2016. 
  4. ^ ”Friheten i Sverige”, Svenska Dagbladet 10 september 1985. Sidan 13.
  5. ^ ”Friheten i Sverige”, Svenska Dagbladet 10 oktober 1985. Sidan 15.
  6. ^ [a b] ”’S står för totalt förtryck’”. Dagens Nyheter 11 september 1985. Sidan 8.
  7. ^ Agneta Furuvik, ”Hemlig hyllning till jubilerande stjärna: Kung Kulle i huvudrollen”. Dagens Nyheter 27 februari 1987. Sidan 8.
  8. ^ [a b] ”Tysta Mari – Det bildades”. Dagens Nyheter 3 november 1985. Sidan 19.
  9. ^ ”Stockholm i dag – Möte”. Dagens Nyheter 16 februari 1986. Sidan 44.
  10. ^ [a b c] ”Frihetsmanifest i Jönköping: Tiden mogen för opinion”. Dagens Nyheter 26 september 1985. Sidan 8.
  11. ^ ”En folkrörelse”. Dagens Nyheter 22 oktober 1985. Sidan 2.
  12. ^ [a b] ”Jarl Kulle kämpar hos Guillou”. Dagens Nyheter 26 november 1985. Sidan 67.
  13. ^ Dagens Nyheter Debatt, 22 december 1987, och 8 januari, 24 februari, 11 mars, 16 april, 23 april, 29 maj, 11 juni, 26 juni och 8 juli 1988