Intill den moderna kyrkobyggnaden finns ruinen efter en medeltida stenkyrka från 1100-talet. Enligt den äldre västgötalagen utstakades platsen av den helige Sigfrid på 1000-talet. Den allra första kyrkan var troligtvis en stavkyrka men under 1100-talet eller början av 1200-talet byggdes en kyrka i sten. Kyrkan brann ned år 1566 och återuppbyggdes men revs år 1871.
Kyrkobyggnaden
Kyrkan, som är ritad av arkitekten Rolf Bergh, uppfördes 1955 i grå kalksten med tak av svart skiffer. Kyrkorummet har vitputsade väggar, medan altarväggen och enkelvalvet, som spänner över hela rummet, är uppförda med gulrött fasadtegel.
Inventarier
Altarskåpet från 1700-talet kommer från den äldre kyrkan.
Dopfunten i kalksten är utförd av Ottravadsmästaren i formen av en sjubladig blomma med en silverskål föreställande de sju paradisfloderna.
Silverkronan över dopfunten är en symbol för treenigheten som hänger från himlastegen.
Konstsmidet på kyrkportarna framställer hednatemplet i brand, sankt Sigfrids mission, det gamla kyrkobygget samt bygden och den nya kyrkan.