Christian Kristian VI Fredrik Karl Georg Charlotte Amalie Frederik Gyldenløve En dotter med okänt namn Frederica Sophia Frederica Conradine Dödfött barn Christiane Amalie Frederik Christian Karl
Fredrik IV var kronprins från födseln. Hans uppfostran försummades. Några gedigna kunskaper förvärvade han inte. Han saknade i det stora hela intresse för utbildning, även om han senare som kung visade stort intresse för utbyggnaden av folkundervisningen. Den nödtvungna overksamheten som tronföljare utövade ett skadligt inflytande på Fredrik, som använde större delen av sin tid till nöjen, festande och kärleksäventyr, något som senare kom att hindra hans politiska agerande även som kung.[2]
Som ung reste han dock runt i Europa och blev på denna resa särskilt intresserad av den italienskaarkitekturen, varför han bad sin far om lov att bygga Frederiksbergs slott i Valby, som så småningom blev den danska kungafamiljens sommarresidens.
Äktenskap
Fredrik fick välja en framtida hustru bland ett antal furstliga döttrar i norra Tyskland. Han besökte 1695hovet i Güstrow, men hans tid där blev kortvarig, då han fick reda på att hans yngre bror Christian var illa sjuk. Faktum var att Christian redan hade avlidit och Fredrik återvände snart till Güstrow, där han blev tvungen att äkta den äldsta av de då ännu ogifta prinsessorna. Han gifte sig 5 december 1695 med Louise av Mecklenburg-Güstrow på Köpenhamns slott.
Fredrik hade ett stort antal mätresser, bland andra Charlotte Helene von Schindel. Han begick dessutom bigami två gånger, först med Elisabeth Helene von Vieregg, som han gifte sig med 1703 men som dog i barnsäng året därpå. Hans andra mätress var Anna Sophie Reventlow, som han gifte sig med 1712 fastän han redan var gift och som han fick flera barn med. År 1721, efter drottning Louises död, lät han upphöja Reventlow till drottning trots kungafamiljens motstånd.[2]
Fredriks stora nöjeslusta fördröjde Danmarks återinträde i kriget efter förlusten vid Poltava av att kungen gjort sig otillgänglig genom en nöjesresa till Italien 1708-1709. Ideliga fester vid hovet hindrade även under vintern 1709-1710 kungen att ägna uppmärksamhet åt trupperna i Skåne. Han anförde de danska trupperna i slaget vid Gadebusch1712.
Av Fredriks reformer märks främst upphävandet av Vornedskabet och inrättandet av landmilisen. För sin folklighet blev han dock mycket uppskattad av gemene man.[2]
^Under det danska enväldets tid (1660–1848) blev regenterna formellt inte krönta, utan bara smorda (danska: salvede) av kyrkan, eftersom de ansågs ha fått sin makt av Gud och ingen människa hade rätt att placera kronan på deras huvuden. I dagligt tal kallades dock denna ceremonin också då för kröning.[1]
Källor
^Monrad Møller, Anders (2012) (på danska). Enevældens kroninger. Syv salvinger - ceremoniellet, teksterne og musikken. Köpenhamn: Forlaget Falcon. sid. 7-8. ISBN 978-87-88802-29-0