|
Fredrik Henrik Sparre
Fredrik Henrik Sparre, född 12 mars 1691 i Moholm i Mo socken, Västergötland, död 30 juni 1764 i Gävle, var en svensk friherre, generallöjtnant och landshövding. BiografiFredrik Henrik Sparre var son till kammarherren Carl Sparre och Anna Ebba Horn af Marienborg, dotter till Henrik Horn,[2] samt halvbror till Konrad Sparre. Sparre deltog i fransk tjänst i det spanska tronföljdskriget från 1707. Från 1710 tjänstgjorde han i svenska armén och deltog i försvaret av Pommern. Senare deltog han i Hattarnas ryska krig 1741–1743 och var en av de tre officerare som representerade Sverige vid kapitulationen i Helsingfors. Han blev överste vid livgardet 1747, var chef för Skaraborgs regemente 1748 och för Upplands regemente 1748–1756, generalmajor vid infanteriet 1750 och generallöjtnant 1756.[3] Han avböjde att bli riksråd 1751 och var 1757–1762 landshövding i Västernorrlands län i vilket hela Norrland exklusive Västerbotten ingick. Sparre blev därefter landshövding i Gävleborgs län, som bröts ut ur Västernorrlands län 1762. Året därpå bytte han tjänst med sin son Carl Sparre och blev landshövding i Österbottens län. Sparre var gift från 1718 med Virginia Christina Lilliehöök af Fårdala (1686–1726),[4] och hade med henne barnen:
Sparre var från 1726 gift med Ulrika Maria Tessin (1694–1765), syster till Carl Gustaf Tessin, och hade barnet:
ReferenserNoter
Webbkällor |
||||||||||||||||||||||||||||