|
Francesca Manieri
Francesca Manieri, född 1979 i Palestrina, är en italiensk manusförfattare.[2] Hon har arbetat med film-, TV- och teatermanus sedan mitten av nollnolltalet. 2022 uppmärksammades hon för sitt bidrag till långfilmen Min enastående mamma[3] och 2024 för Supersex. För den sistnämnda TV-serien, omkring porrskådespelaren Rocco Siffredis liv, stod hon både för manus och originalidé. Tidigare har hon även uppmärksammats för TV-serien We Are Who We Are.[4] BiografiBakgrundManieri föddes i Palestrina, en mindre ort strax öster om Rom. Hon har en examen i filosofi och är feministiskt engagerad.[5] Hon studerade till filmskapare på den nationella filmskolan Centro sperimentale di cinematografia i Rom, varefter hon började samarbeta med filmregissörer som Peter Dal Monte och Giuseppe Piccioni. Tillsammans med den senare skrev hon manuset till Il rosso e il blu, och sedan följde filmer som La foresta di ghiaccio (i regi av Claudio Noce), Vergine giurata (i regi av Laura Bispuri), Veloce come il vento (i regi av Mateo Rovere) och Nemiche per la pelle (i regi av Luca Lucini). Tillsammans med Sydney Sibilia och Luigi Di Capua författade hon manus till Smetto quando voglio – Masterclass. Genrevalet inkluderar komedier och dramer, genrefilmer och "festivalfilmer".[6] 2010-taletI slutet av nollnolltalet arbetade Manieri även flitigt med teatermanus, inklusive flera till uppsättningar på Nuovo Teatro i Neapel samt Teatro Colosseo. Därefter sysselsatte hon sig även med ett antal manus till kortfilmer och dokumentärer, och på senare år med allt fler TV-produktioner. Redan 2010 nominerades hon till en David di Donatello, för sin medverkan till kortfilmen Passing Time.[7] Hon har senare nominerats eller belönats med filmpriser för bland annat Il rosso e il blu,[8] Vergine giurata,[9] Veloce come il vento och Piccoli crimini coniugali. 2020-talet2024 blev hon ett än mer uppmärksammat namn, i samband med att Netflix-serien Supersex hade premiär. Manieri har en bakgrund som författare till berättelser om kvinnlig egenmakt, så hon var mer än skeptisk när hon fick förslaget att utveckla en TV-serie om den beryktade italienske porrskådespelaren Rocco Siffredi och hans liv. Efter en veckas betänketid tackade hon dock ja, efter att hon insett att uppdraget gav henne en chans att få utforska "kärnan i den moderna manligheten". Resultatet blev en intim och karaktärsdriven coming of age-historia, om en skådespelare som medvetet arbetade fram en kall och hård filmpersona som stod i kontrast mot skådespelarens familjeliv.[6] Serien var ett projekt som Netflix italienska vice produktionschef Eleanora Andreatta förberett i flera års tid, med en enligt henne "utmanande men äkta historia" som kan lyfta debatten om den moderna västerländska sexualiteten, i en tid av genusdebatt och internetpornografi.[6] En av seriens regissörer är Matteo Rovere, som 2016 regisserade Veloce come il vento efter Manieris manus.[10] Manieri ser filmens ämne pornografin som en spegel av den moderna besatthet där människor har svårt att kombinera kärlek och sexualitet.[11] Både Siffredi och Manieri fick stor uppmärksamhet när de närvarade på 2024 års filmfestival i Berlin.[12] Ett annat uppmärksammat manus från senare år är det till Min enastående mamma, en långfilm från 2022 med bland andra Penélope Cruz. Ämnet, transsexualism i 1970-talets Sydeuropa,[13] har tidigare bland annat synts i spanska Cambio de sexo (1977, med Victoria Abril i rollen som José María/María José).[14] VerkLångfilmer och dokumentärer (manus)
Kortfilmer (manus)[15]
Teater[15]
Utmärkelser och nomineringar
Referenser
Noter
|
|||||||||||||||||
