Conseiller général des Pyrénées-Atlantiques, canton of Pau-Sud (1981–2002) Ledamot av Frankrikes nationalförsamling Femte franska republikens åttonde legislaturperiod, circonscription des Pyrénées-Atlantiques de 1986 à 1988 (1986–1988)[7] Ledamot av Frankrikes nationalförsamling femte franska republikens nionde legislaturperiod, Pyrénées-Atlantiques' 2nd constituency (1988–1993)[7] Frankrikes minister för utbildning och forskning Juppé II cabinet (1993–1997) Ledamot av Frankrikes nationalförsamling Femte republikens tionde nationalförsamling, Pyrénées-Atlantiques' 2nd constituency (1993–1993)[7] Ledamot av Frankrikes nationalförsamling femte franska republikens elfte legislaturperiod, Pyrénées-Atlantiques' 2nd constituency (1997–1999)[7] Europaparlamentariker femte Europaparlamentet, Frankrike (1999–2002)[8] Ledamot av Frankrikes nationalförsamling femte franska republikens tolfte legislaturperiod, Pyrénées-Atlantiques' 2nd constituency (2002–2007)[7] Ledamot av Frankrikes nationalförsamling femte franska republikens trettonde legislaturperiod, Pyrénées-Atlantiques' 2nd constituency (2007–2012)[7] Conseiller municipal de Pau franska kommunala mandatperioden 2014-2020 (2014–2020)[6] Mayor of Pau franska kommunala mandatperioden 2014-2020 (2014–2020)[6] Conseiller communautaire de Pau Béarn Pyrénées franska kommunala mandatperioden 2014-2020 (2017–)[6] Frankrikes justitieminister Regeringen Philippe I (2017–2017) Conseiller municipal de Pau mandatperioden 2020-2026 i franska kommuner (2020–)[9] Mayor of Pau mandatperioden 2020-2026 i franska kommuner (2020–)[9] High Commissioner for Planning (2020–)[10] Frankrikes premiärminister (2024–)[11]
Hans föräldrar var lantbrukare. Efter sin fars död 1974 hjälpte han sin mor med att sköta gården samtidigt som han arbetade som gymnasielärare i franska. 1994 släppte han en biografi av den franska kungen Henri IV som såldes i 300 000 exemplar. Han är gift och har sex barn.[15]
Han kandiderade till presidentposten tre gånger (2002, 2007 och 2012) med ambition att främja en "tredje väg" medan de borgerliga och socialistiska kandidaterna. Hans 2002 kampanj kommer man mest ihåg för den örfil han gav en 10-årig ficktjuv under ett besök i Strasbourg.[17][18] Han slutade på fjärde plats med 6,84% av rösterna.
Han valdes till borgmästare i Pau i mars 2014.[19] År 2017 ställde han inte upp i presidentvalet. I stället stödde han mittenkandidaten Emmanuel Macron. Efter Macrons seger i maj 2017 tillträdde Bayrou som justitieminister i Édouard Philippes regering.[20] Han avgick som justitieminister redan i juni 2017 på grund av en skandal.[21]
^Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000021323, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
^Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 121807424, läst: 15 februari 2024.[källa från Wikidata]
^läs online, www.workwithdata.com , läst: 15 oktober 2024.[källa från Wikidata]
^ [abcd] Répertoire national des élus, 9 april 2019.[källa från Wikidata]
^ [abcdef] läs online, www.assemblee-nationale.fr .[källa från Wikidata]
^Europaparlamentets ledamöter, Europaparlamentariker-ID: 4324.[källa från Wikidata]
^ [ab] Répertoire national des élus du 13 juillet 2020, 13 juli 2020.[källa från Wikidata]
^läs online, www.francetvinfo.fr .[källa från Wikidata]
^Direction de l'information légale et administrative (red.), Bulletin officiel des décorations, médailles et récompenses, 10, 8 november 1997, NOR: MENB9702751D .[källa från Wikidata]
.jpg)
