Floressångare
Floressångare[1] (Phylloscopus floresianus) är en nyligen urskild fågelart i familjen lövsångare inom ordningen tättingar.[2] Utseende och läteFloressångaren är en medelstor olivbrun lövsångare med långt ögonbrynsstreck. Jämfört med närbesläktade timorsångaren har den kortare näbb, endast rudimentärt hjässband, gröna vingkanter och undersidan mer enhetligt och något ljusare gul. Sången består av en kort och behaglig serie med tre till fyra ljusa visslingar, alternerande stigande och fallande.[3] Utbredning och systematikFågeln förekommer i bergstrakter på ön Flores i Små Sundaöarna.[2] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Fågeln kategoriseras traditionellt som underarten Phylloscopus presbytes floresianus till timorsångaren (P. presbytes),[4] men urskiljs sedan 2022 som egen art av International Ornithological Congress (IOC).[2] SläktestillhörighetDNA-studier[5] visar att släktet Phylloscopus är parafyletiskt gentemot Seicercus. Dels är ett stort antal Phylloscopus-arter närmare släkt med Seicercus-arterna än med andra Phylloscopus (däribland floressångaren med släktingar), dels är inte heller arterna i Seicercus varandras närmaste släktingar. Olika taxonomiska auktoriteter har löst detta på olika sätt. De flesta expanderar numera Phylloscopus till att omfatta hela familjen lövsångare[4][2], vilket är den hållning som följs här. Andra flyttar floressångaren med släktingar till ett expanderat Seicercus[6]. FamiljetillhörighetLövsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[7] Idag delas därför Sylviidae upp i ett antal familjer, däribland Phylloscopidae. Lövsångarnas närmaste släktingar är familjerna cettior (Cettiidae), stjärtmesar (Aegithalidae) samt den nyligen urskilda afrikanska familjen hylior (Hyliidae). LevnadssättFloressångaren förekommer i bergsskogar på mellan 1000 och 2400 meters höjd. Den hittas framför allt i ursprunglig och något degraderad skog, men även i igenväxande buskmarker och skog med Casuarina. StatusIUCN erkänner den inte som art, varvid den inte placeras i någon hotkategori. Den beskrivs dock som vanlig till mycket vanlig.[3] Referenser
Externa länkar
|