Floresörnen är med kroppslängden 60–80 cm i snitt större än den mycket nära släktingen orientörn. Vingbredden skiljer sig också, 43-46,2 cm mot 36,5-42,6 cm. Stora delar av fjäderdräkten är dessutom vit och stjärten har sex, ej fyra till fem, tvärband. En fågel på ön Alor gav ifrån sig en gäll och ljus vissling.[4][5]
Örnarna i Nisaetus inkluderades tidigare i Spizaetus, men studier visar att de inte är varandras närmaste släktingar.[10]
Levnadssätt
Arten förekommer i tropiska låglänta fuktiga skogar upp till 1 700 meters höjd. Nästan inget är känt om dess föda, men antas jaga från sittplats likt sina släktingar. Den har setts fånga ormar på Sumbawa. Även häckningsbeteendet är dåligt känt, men aktiva bon har rapporterats mars–maj och i augusti på Flores.[5]
Status
Floresörnen har en mycket liten världspopulation uppskattad till endast 100–240 vuxna individer. Den tros också minska mycket kraftigt i antal till följt av skogsavverkning. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som akut hotad.[1]
^ [ab] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-12
^ [ab] del Hoyo, J., Collar, N., Marks, J.S. & Sharpe, C.J. (2020). Flores Hawk-eagle (Nisaetus floris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467346 1 mars 2020).
^Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^Helbig AJ, Kocum A, Seibold I & Braun MJ (2005) A multi-gene phylogeny of aquiline eagles (Aves: Accipitriformes) reveals extensive paraphyly at the genus level. Molecular phylogenetics and evolution 35(1):147-164 PDF
