Evald Palmlund
Axel Evald Palmlund, född 1 juli 1922 i Malmö, död 22 september 2008 i Lund, var en svensk litteraturvetare och -kritiker. Palmlund, som var son till lokföraren Axel Palmlund och Eva Johnsson, blev filosofie magister i Lund 1948, filosofie licentiat 1957 och filosofie doktor 1981. Han blev lärare vid Lunds privata elementarskola 1948, lektor på försöksgymnasiet vid folkskoleseminariet i Lund 1958, lektor i svenska på övningsgymnasiet vid lärarhögskolan i Malmö (Heleneholmsskolan) 1963 samt var lektor i högstadiets metodik vid lärarhögskolan i Malmö från 1965 och gymnasieinspektör från 1967. Han var litteraturkritiker i Arbetet 1947–1957 och i Kvällsposten från 1957.[1] Under studentåren framträdde Palmlund som försvarare av modernismens litteratur och han var en central gestalt för de unga poeterna i Litterära studentklubben. Hans forskning var främst inriktad på Erik Lindorm.[2] Han skrev Stadier (dikter, 1949), Version och andra texter (prosalyrik, 1954), Väderhatt och väderflöjel. Erik Lindorm och tidningarna 1905–1924 (akademisk avhandling, 1981) och Erik Lindorm: ett författarliv (1996) samt läroböcker i svenska. Evald Palmlund är begravd på Norra kyrkogården i Lund.[3] Referenser
|