Han var son till den franske kompositören Charles d'Albert och en italiensk mor och gift sex gånger, först med Louise Salingré (med vilken han fick sonen Louis-Albert Salingré), därefter från 1892 till 1895 med pianisten Teresa Carreño. Hans följande fyra fruar hette Hermine Finck, Ida Fulda, Friederike Jauner och Hilde Fels. Mot slutet av sitt liv var Virginia Zanetti hans älskarinna.
År 1864 blev han uppmärksammad i London som pianosolist[11] och han studerade först piano där och senare för Franz Liszt samt komposition för dirigenten Hans Richter. Han inledde sin bana som kompositör med kammar- och orkestermusik samt sånger, men kom även att komponera tretton operor. Med Tiefland 1903 blev han världsberömd. Väl kända är även den komiska Die Abreise och Die toten Augen. Han slutade att uppträda som pianist 1929 och avled 1932 i Riga.
Der Improvisator, Opera i 3 akter. Libretto: Gustav Kastropp, efter Victor HugoAngelo, der Tyrann von Padua (1902).
Tiefland, Musikdrama i 2 akter och prolog. Libretto: Rudolf Lothar, efter Àngel GuimeràTerra baixa (1903). Uppförd i Stockholm 1908 med titeln Låglandet.
Die toten Augen, Opera (eine Bühnendichtung) i 1 akt och prolog. Libretto: Hanns Heinz Ewers och Marc Henry, efter Marc Henry Les yeux morts (1916). Uppförd i Stockholm 1920 med titeln Myrtokle.
En symfoni, en uvertyr, två pianokonserter, en violoncellkonsert, två stråkkvartetter, pianoverk, bland annat en sonat och en svit samt transkriptioner med mera.
Vokalmusik
Der Mensch und das Leben, körverk och sånger.
Referenser
^unknown value, Альберт, Эжен, Entsiklopeditjeskij slovar'.[källa från Wikidata]
Sohlmans musiklexikon: nordiskt och allmänt uppslagsverk för tonkonst, musikliv och dans. Stockholm: Sohlman. 1948–1952. sid. 58, band 1. Libris8198860
_-_Archivio_storico_Ricordi_FOTO001157.jpg)
