|
Ernst Qvist
Ernst Edvard Qvist, född 10 maj 1839 i Fredrikshamn, död 20 oktober 1910 i Helsingfors, var en finländsk kemist och ingenjör. Han var far till Johannes och Gerda Qvist. Efter studentexamen gick Qvist till sjöss och seglade med handelsfartyg över hela världen i två år. Han upptog därefter studier i kemi vid Helsingfors universitet, men fortsatte efter ett år sina kemistudier vid de polytekniska instituten i Hannover och Zürich 1860–1862, där han bland annat hade Johannes Wislicenus som lärare. Under de följande åren drev Qvist tillsammans med sin bror en liten fabrik i Kangasniemi; fabriken producerade smörjoljor ur inhemska råämnen, såsom trätjära. Marknaden var klar, tågtrafiken hade inletts i Finland, och smörjoljor behövdes. Den utländska konkurrensen från oljebaserade smörjoljor blev dock för svår, och Qvists fabrik gick i konkurs. Också en fabrik i Turengi för smörjoljor som Qvist grundade råkade i finansiella svårigheter. Hans metoder användes (vidareutvecklade av Henrik Alfred Wahlforss) för smörjoljeframställning under de båda världskrigen i Finland. Qvist ledde under 1860-talet en cementfabrik i Turenki, där han utvecklade en metod att extrahera maleinsyra ur rönnved. Produkten såldes till den välkända kemikaliefirman Kahlbaum i Berlin och fabriken i Turenki var länge den viktigaste leverantören av detta råmaterial. År 1866 anställdes Qvist anställd som lärare i kemi och naturhistoria vid Polytekniska institutet i Helsingfors och var 1874–1880 institutets prodirektor samt 1880–1903 direktor. Han tvingades lämna sin post 1903 i samband med russifieringssträvandena. Han var stiftande medlem av Finska kemistsamfundet (1891), var samfundets ordförande 1892, 1894 och 1897 samt blev 1899 dess förste hedersmedlem. Han tilldelades statsråds titel. Källor
Externa länkar
|
||||||||||||||
