|
Erik Pihl
Erik Gustaf Pihl, född 31 mars 1869, Stockholm, död 20 maj 1909[2], Stockholm, var en svensk handelsagent och senare intendent och kapten i Kongostaten. Erik Pihl var son till trädgårdsdirektören på Rosendal, Axel Pihl (1838–1927) och Johanna Olivia Öhman (1844–1879)[2][3] och bror till fyra syskon. Innan han reste till Kongo arbetade han på firman Eugellaus i Stockholm.[4] Handelsagent i Gabon och KongoÅr 1890 vid 21 års ålder reste han till Västafrika och blev handelsagent för en engelsk handelsagentur vid Kap Lopez, en halvö i nuvarande Gabon.[4] Efter några år var han tillbaks en kort tid i Sverige men reste tillbaks igen 6 februari 1894 och arbetade då för ett belgiskt handelskompani, Compagnie des Produits du Congo.[5] Handeln bedrevs framför allt längs Kongofloden och Erik Pihl vistades såväl i Övre Kongo som Nedre Kongo vilket innebar att han befann sig i dels Fristaten Kongo och dels i dåvarande Franska Kongo. Han kom hem igen den 30 april 1897. Intendent i KongofristatenHan gjorde därefter ytterligare tre resor till Kongo, nu i Kongostatens tjänst. Han var under perioden 1897–1900 bland annat "chef de poste" vid stationen Mushie vid Kasaifloden. Här kom han bland annat i kontakt med boma (även kallade "baboma"), ett folk som levde i stationens närhet. Han var tillbaks i Stockholm år 1900 och visade då upp sina samlingar från Kongo för journalister.[6] Under åren 1901–1904 var han tillbaks i Kongostaten och var då stationerad vid Uriva (även Uriwa), en militärpost vid Tanganyikasjön[7] men också vid stationen Kalembe Lembe.[8] I ett brev från oktober 1902 som publicerades i dagspressen berättar Erik Pihl hur han bland annat rekognoserade för framtida telegraflinjer till Tanganyikasjön.[9] Han hade också fått uppgift att kartlägga flera områden runt Tanganyikasjön. Han var hemma i Sverige 1904–1905 och sålde då två samlingar med föremål till Riksmuseets etnografiska avdelning (nuvarande Etnografiska museet), huvudsakligen bestående av olika vapen (pilar, spjut, knivar).[10][11] När han kom hem för sista gången 1909 hade han avancerat till intendent med kaptens rang och dekorerats med "Etoile du service du Kongo" och "L´ordre royal du lion".[12] Han hade då varit i Kongo som handelsresande 1890–1896 och under sammanlagt nio år i Kongostatens tjänst fördelat på tre perioder under åren 1897–1909. Han dog en kort tid efter hemkomsten. ReferenserNoter
|
||||||||||||||||
