Erik Duræus
Erik Sunesson Duræus, född 4 april 1641 i Vinnerstads socken, Östergötlands län, död 13 februari 1717 i Kuddby socken, Östergötlands län, var en svensk skolman och präst. Han var farfar till Samuel Duræus. BiografiEricus Duræus föddes 4 april 1641 i Vinnerstads socken. Han var son till kyrkoherden Suno Duræus och Brita Bruzæus. Duræus studerade i Vadstena och Linköping under den duglige kantorn Ericus Erici Bröms och blev 13 maj 1663 student vid Uppsala universitet. Han var där musikstipendiat 1665-1670 under rector cantus Carolus Petri Wallinus. Han blev filosofie magister utomlands 1674. Den 16 december 1674 matematiklektor i Linköping, tillträdde 9 augusti 1675 och prästvigdes 25 mars 1681. Duræus var även från 1686 kyrkoherde i Landeryds församling. Han blev 16 mars 1692 kyrkoherde i Kuddby socken och kontraktsprost i Vikbolands kontrakt. År 1693 var han predikant vid prästmötet och 1694 preses vid prästmötet. Duræus avled 13 februari 1717 i Kuddby socken och begravdes 12 juli samma år med likpredikan över Jobs bok 16:22 av biskopen Torsten Rudeen. Hans stoft sattes ner i Kuddby kyrkas sakristia.[3] Duræus var riksdagsman vid riksdagen 1682.[3] Fullmäktig i prästeståndet vid 1682 års riksdag författade han en Dagbok över detta riksmöte (utgiven 1788 av Johan Hinric Lidén i "Handlingar om riksdagen 1682").[källa behövs] FamiljDuræus gifte första gången 4 april 1676 med Beata Johansdotter (1653–1692). Hon var dotter till Johan Carlsson och Margareta Pedersdotter. Beata Johansdotter var tidigare gift med köpmannen Anders Persson Gråsten i Linköping. Duræus och Johansdotter fick tillsammans barnen Margareta (1677–1677), Brita (född 1678), Anna, Margareta (född 1680), Andreas, Eric och Carl (1688–1711).[3] Duræus gifte sig andra gången 2 november 1693 med Maria Christersdotter (1667–1737). Hon var dotter till kyrkoherden Christiernus Christophori och Elisabeth Drysenius i Söderköping. De fick tillsammans barnen Christiernus (1695–1695), Elisabeth, Samuel (1698–1699) och Johan Christer Duræus (1701–1776).[3] Bibliografi
Källor
Noter
|