Eric Virgin (diplomat)

Eric Virgin
Född31 maj 1920[1]
Svea artilleriregementes församling[1], Sverige
Död9 september 2004[2] (84 år)
Hedvig Eleonora församling[2], Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[2]
kartor
Medborgare iSverige
SysselsättningDiplomat
Utmärkelser
Riddare av Nordstjärneorden
Redigera Wikidata

Eric Otto Gunnarsson Virgin,[3] född 31 maj 1920 i Stockholm, död där 9 september 2004[4], var en svensk diplomat och jurist.

Biografi

Virgin blev reservofficer 1941, avlade en juris kandidatexamen 1942 och fick samma år anställning på Utrikesdepartementet (UD). Han tjänstgjorde i New York 1943, Washington, D.C. 1945, på Finansdepartementet 1947-1949, blev förste kanslisekreterare 1949, förste sekreterare vid UD 1950, byråchef där 1955, ambassadråd i Rom 1957-1962, Sveriges ständige representant på svenska FN-representationen i New York 1962-1963, chef för UD:s rapportsekretariat 1963-1965 och fick 1965-1966 tjänst som utrikesråd på UD:s förhandlingsgrupp i Stockholm. Han var därefter envoyé i Pretoria, Gaborone, Maseru 1966-1970, Bangkok, Kuala Lumpur, Singapore, Rangoon och Vientiane 1970-1976, Östberlin 1976-1982, finanpolitisk förhandlare vid UD 1982-1983 samt ambassadör i Rom och Malta 1983-1986. Han var konsult för FFV International 1986, ordförande i Svenska museivänföreningen, Föreningen Östasiatiska Museets Vänner och Svenska kommittén Pro Venezia.[5]

Eric Virgin var son till överste Gunnar Virgin och Elsie Ramel (faster till Povel Ramel[6]). Han gifte sig den 19 maj 1951[4] med Gitt Cassel (född 1927), dotter till bruksdisponent Fredrik Cassel och Margareta Cassel, född Lindforss.[5]

Utmärkelser

Se även

Referenser

  1. ^ [a b] Svea artilleriregementes församlings kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/SSA/0005J/C/8 (1895-1927), bildid: 00025513_00059, sida 55, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 3 maj 2019.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Svenskagravar.se, läs online, läst: 3 maj 2019.[källa från Wikidata]
  3. ^ Szabad, Carl, red (2003). Sveriges befolkning 1970 (Version 1.04). Stockholm: Sveriges släktforskarförb. Libris 8861349. ISBN 91-87676-31-1 
  4. ^ [a b] Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 
  5. ^ [a b] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 1200-1201. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/1200.html 
  6. ^ ref pos 26.15 på: Intervju med Povel Ramel
  7. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 195, digital avbildning.
Företrädare:
Axel Lewenhaupt 		Sveriges ambassadör i Bangkok
1970-1976 		Efterträdare:
Jean-Christophe Öberg
Företrädare:
Carl Johan Rappe 		Sveriges ambassadör i Östberlin
1976-1982 		Efterträdare:
Rune Nyström
Företrädare:
Axel Lewenhaupt 		Sveriges ambassadör i Rom
1983-1986 		Efterträdare:
Sven Fredrik Hedin