|
Elsa Larcén
Elsa Maria Larcén, född 8 november 1902 i Malmö, död 28 juni 1985 i Helsingfors, var en svensk operasångare (alt, sedermera dramatisk sopran). Larcén engagerades tidigt vid Kungliga Teatern i Stockholm där hon klassificerades som äkta alt och fick i huvudsak mindre roller i detta fack. Efter några år utan större framgångar ansågs hon av operaledningen överflödig och avskedades 1933. Hon flyttade till Tyskland och fick omedelbart anställning vid Deutsches Opernhaus. Här bedömdes hon annorlunda och hon blev dramatisk sopran med roller som Wagners Isolde, Kundry i Parsifal, Brünnhilde i hela Nibelungens ring, men även fältmarskalkinnan i Rosenkavaljeren av Richard Strauss, Leonore i Beethovens Fidelio och Donna Anna i Mozarts Don Giovanni. Hennes röst beskrevs som ”överväldigande”, med en volym som inte visste några gränser. Hon ansågs snart som den främsta högdramatiska sopranen i Tyskland under krigsåren. Larcén utnämndes till tysk kammarsångerska 1937. Då alla tyska scener stängts 1944 återvände Larcén till Sverige, där hon främst ägnade sig åt konsertverksamhet. Kritiska röster om att ha sjungit i Nazityskland under hela kriget fick henne att flytta till Helsingfors, där hon fick en fristad och verkade livet ut som framgångsrik sångpedagog. Elsa Larcén är gravsatt vid Helsingborgs krematorium.[1] Roller i Stockholm (urval)
Roller i Berlin
Diskografi
Källor
Noter
|
||||||||||||||||