Venizelos var en av ledarna för upproret mot turkarna på Kreta 1897. När ön blivit autonom i staten Kreta blev han dess justitieminister 1899–1901. Han förespråkade att alla greker skulle vara samlade i en stat. Venizelos flyttade 1910 till Aten där han grundade Liberala partiet. Efter det följande valet blev han premiärminister. Genom hans satsningar på militären stod landet väl förberett för balkankrigen, varigenom de norra delarna av nuvarande Grekland erövrades.
I första världskriget ville han att Grekland skulle deltaga på ententens sida, varför han avskedades 1915. I sin kamp för monarkins avskaffande drevs han vid flera tillfällen i landsflykt, men återkom i den grekiska politiken.[6]
^Aleksandr M. Prochorov (red.), Венизелос Элефтериос, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
^Aleksandr M. Prochorov (red.), Венизелос Элефтериос, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]