Division I i ishockey 1952/1953 var den nionde säsongen med division I som högsta serien inom ishockey i Sverige. Serien bestod av tolv lag indelade i två grupper som spelades som dubbelserier i tio omgångar vardera. När grupperna spelats färdigt möttes gruppsegrarna i en final om titeln Svensk mästare. Det var första gången Svenska mästerskapet avgjordes på detta vis. En annan nyhet denna säsong var att tvådomarsystemet infördes i den högsta serien (men ännu inte i de lägre serierna). I grupperna hade Leksand och Nacka bytt plats med varandra så att Leksand spelade i norr och Nacka i söder.
I den norra gruppen var Hammarby helt överlägsna och vann obesegrade med sex poängs marginal till tvåan Leksand. I den södra gruppen dominerade Södertälje som bara tappade två poäng under gruppspelet (oavgjort mot Djurgården och Bofors). Av nykomlingarna höll sig Atlas Diesel kvar i den norra gruppen och Bofors och Surahammar i den södra.[1][2][3]
Seriefinalen avgjorde detta år även SM-final och som så ofta förut möttes Hammarby och Södertälje för att göra upp om titeln. Den första matchen på Östermalms IP slutatde oavgjort, medan returen i Södertälje vanns av hemmalaget som därmed inte förlorat en enda match i seriespel eller slutspel på två säsonger.[1]
^ [ab] Carl Gidén (2002). Lena Carlin. red. ”Säsongen 1953”. Årets Ishockey 2002 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 222–225. ISSN0282-860X.
^Stark Janne, Andersson Hasse, red (1997). Svensk ishockey 75 år: ett jubileumsverk i samband med Svenska ishockeyförbundets 75-årsjubileum. "Del 2". Vällingby: Strömberg/Brunnhage. sid. 160. Libris2510994. ISBN 91-86184-49-0
^Berglund, Helge, red (1972). Pucken: en bok om svensk ishockey. Stockholm: Strömbergs idrottsböcker. sid. 279. Libris7745572. ISBN 91-85110-94-9
