David Miliband

David Miliband
FöddDavid Wright Miliband
15 juli 1965[1][2][3] (59 år)
London
Medborgare iStorbritannien och USA[4]
Utbildad vidCorpus Christi College, Oxford
Massachusetts Institute of Technology
Bradford Grammar School
Haverstock School,
Benton Park School
SysselsättningPolitiker, nationalekonom, diplomat, vitenskapelig ansatt[5]
Befattning
Ledamot av Kronrådet
Ledamot av Storbritanniens 53:e parlament
Storbritanniens 53:e parlament, South Shields (2001–2005)[6]
Storbritanniens minister för gemenskaper och lokalstyre (2005–2006)
Ledamot av Storbritanniens 54:e parlament
Storbritanniens 54:e parlament, South Shields (2005–2010)[6]
Secretary of State for Environment, Food and Rural Affairs (2006–2007)
Storbritanniens utrikesminister (2007–2010)
Ledamot av Storbritanniens 55:e parlament
Storbritanniens 55:e parlament, South Shields (2010–2013)[6]
Skuggminister (utrikes) (2010–2010)
Politiskt parti
Labour
MakaLouise Shackelton
Barn2
FöräldrarRalph Miliband
Marion Kozak
SläktingarEd Miliband (syskon)
Redigera Wikidata

David Wright Miliband, född 15 juli 1965 i London, är en brittisk labourpolitiker som var Storbritanniens utrikesminister mellan den 28 juni 2007 och den 11 maj 2010. Han är son till Ralph Miliband (1924-1994) och äldre bror till Ed Miliband.

Biografi

Uppväxt och utbildning

Miliband är född i London 1965, som äldste son till den polskfödda Marion Kozak och Ralph Miliband, statsvetare och marxistisk teoretiker med polsk-judiskt påbrå. 1969 föddes hans bror, Edward (Ed).

Miliband gick i skola i Leeds respektive London. Vid universitetet i Oxford utbildade han sig inom det tvärvetenskapliga programmet Philosophy, Politics and Economics (PPE).[7] Därefter studerade han, på stipendium, statskunskap vid Massachusetts Institute of Technology i Cambridge, USA, och tog examen 1990.[8]

Yrkesliv och politisk karriär

Sitt första jobb innehade Miliband inom frivilligorganisationen "National Council for Voluntary Organisations". Därefter arbetade han som utredare och politisk analytiker vid den till labourpartiet närstående tankesmedjan "Institute for Public Policy Research" (IPPR). 1992 utsågs han till som sekreterare i en kommission uppsatt av den dåvarande labourledaren John Smith, som hade till syfte att utveckla partiets välfärdspolitik. Två år senare, 1994, utsågs den då 29-årige Miliband av den nye partiledaren, Tony Blair, att leda (Head of Policy) det arbete som 1997 förde Blairs New Labour tillbaka till regeringsmakten, efter arton år i opposition. Efter valsegern blev Miliband - med smeknamnet "Brains"[9] (ung. 'Hjärnan') - chef för premiärministerns politiska enhet på Downing Street. 2001 valdes han in i parlamentet som representant för valkretsen South Shields, i nordöstra England.[10]

I juni 2002 blev Miliband skolminister i den vidare regeringskretsen; 2004 utsågs han till Minister for the Cabinet Office. Efter labourpartiets tredje valseger 2005 avancerade han till den inre regeringskretsen och kabinettet. I samband med regeringsombildningen 2006 efterträdde han Margaret Beckett som miljöminster, och efter Tony Blairs avgång 2007 utnämndes han av den nye premiärministern, Gordon Brown, till posten som brittisk utrikesminister. Samtidigt utsågs hans yngre bror, ekonomen Ed Miliband, till minister.

I juli 2008 publicerade dagstidningen The Guardian en artikel[11], skriven av Miliband, som av bedömare sågs som en positionering inför ett eventuellt kommande partiledarval, då Miliband i artikeln behandlat frågan om labourpartiets framtid utan premiärminister Browns nämnande.[12] Efter artikelns publicering höjdes krav på Milibands avgång p.g.a. den illojalitet han ansågs ha visat.[13]

Efter Labours valförlust 2010 var David Miliband främsta utmanare till sin yngre bror, Ed Miliband, om att efterträda Gordon Brown som partiledare för Labour. Först efter den fjärde omröstningen kunde Ed Miliband väljas till ny partiledare den 25 september 2010.

David Miliband avstod att ta en post i sin brors skuggregering. 2013 lämnade han sin plats i parlamentet, flyttade till New York och blev chef för hjälporganisationen International Rescue Committee.

Miliband har författat två böcker; Paying for Inequality: Economic Cost of Social Justice samt Reinventing the Left (båda 1994).

Privatliv

Miliband är gift med Louise Shackleton, viloinist i London Symphony Orchestra, med vilken han har två barn.[10]

Miliband är ateist och har offentligt sagt att han inte tror på Gud.[14]

Referenser

Noter

  1. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/David-Milibandtopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ UK Parliament-ID: lG5RlZ9z.[källa från Wikidata]
  3. ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000026244, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Libris, Kungliga biblioteket, 26 april 2010, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  5. ^ Companies House, person-ID på Companies House: -xpNW5lzrg0j4qXHWtk0D0_RDfw, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c] TheyWorkForYou.[källa från Wikidata]
  7. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 10 juni 2008. https://web.archive.org/web/20080610012807/http://www.ox.ac.uk/admissions/undergraduate_courses/courses/philosophy_politics.html. Läst 4 augusti 2008. 
  8. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/David_Miliband#Early_life
  9. ^ http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/politics/7535838.stm
  10. ^ [a b] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 30 juni 2009. https://web.archive.org/web/20090630013226/http://www.davidmiliband.info/biography.htm. Läst 22 september 2008. 
  11. ^ "Against all odds we can still win, on a platform for change" The Guardian 2008-07-29, hämtad 2008-08-04
  12. ^ "Får man utmana sin partiledare?" Aftonbladet 2008-08-04, hämtad 2008-08-04
  13. ^ "MPs urge Brown to sack Miliband" BBC News 2008-07-31, hämtad 2008-08-06
  14. ^ "While Blair converts to Catholicism, only 8 Ministers say they believe in God" Daily Mail 2007-12-22, hämtad 2008-08-04

Externa länkar

Företrädare:
Margaret Beckett
Storbritanniens utrikesminister
2007 – 2010
Efterträdare:
William Hague