Das goldene Kreuz

Ignaz Brüll

Das goldene Kreuz (Guldkorset) är en tysk opera i två akter med musik av Ignaz Brüll och libretto av Salomon Hermann Mosenthal. Den hade premiär i Berlin 1875 och blev en stor succé.

Historik

Ignaz Brüll var en österrikisk pianist och kompositör som kom att bli förknippad med kretsen kring Johannes Brahms i Wien.[1] Han undervisade på Horáksche Klavierschulen i Berlin. Das goldene Kreuz var hans andra opera. Librettot till den komiska operan i Sångspelstradition skrevs av Salomon Hermann Mosenthal som också hade skrivit librettot till Otto Nicolais Muntra fruarna i Windsor.[2] Das goldene Kreuz bygger på en historia av Mélesville vilken rör sig kring ett känslosamt drama om felaktiga identiteter under Napoleonkrigen.[3]

Das Goldene Kreuz hade premiär i Berlin på Staatsoper Unter den Linden den 22 december 1875[3][4] med stor framgång.[1] Lilli Lehmann sjöng rollen som Christine. Brüll mottog personliga komplimanger från kejsaren Wilhelm I.[4] Fler än 180 operahus satte upp operan, däribland i London (i engelsk översättning) 1878[2] av Carl Rosa Opera Company,[4] på Stockholmsoperan (som Guldkorset) 1879 och på Metropolitan Opera i New York där den spelades 1886.[2] En kritiker på 1800-talet räknade operan till första klassens lyriska scenverk tillsammans med Georges Bizets Carmen, Karl Goldmarks Die Königin von Saba, Hermann Goetzs Der Widerspenstigen Zähmung och Victor Nesslers Der Rattenfänger von Hameln.[5] Operan beskrevs i en operaguide 1907.[6] Den framfördes ofta i Tyskland tills den förbjöds av Nazistpartiet på grund av kompositörens judiska härkomst.[2] [7]

Personer

Roller[3] Röstläge Premiärbesättning 22 december 1875 Svensk premiärbesättning 8 september 1879
Gontran de l'Ancre, en ung adelsman lyrisk tenor Herr Henrikson
Nicolas Pariset, värdshusvärd baryton Hjalmar Håkansson
Christine, hans syster lyrisk sopran Lilli Lehmann[8] Wilhelmina Strandberg
Therese, hans kusin och fästmö mezzosopran Louise Horina Dina Niehoff
Bombardon, sergeant bas buffo Algot Lange
Soldater, bönder, bondkvinnor, spelmän

Handling

För att förhindra att hennes bror Nicolas kallas in av Napoleons trupper lovar Christine att gifta sig med mannen som tar hans plats. Gontran de l'Ancre, en ung adelsman, tar på sig plikten, men utan att avslöja sin identitet för Christine. Som ett tecken på hennes trohet och som ett tecken på uppskattning skickar hon ett gyllene kors till den okända. Gontran, som har blivit svårt sårad i strid, ger korset till sergeant Bombardon, som tar det till Christine. Först tror Christine att han är hennes brors frälsare, men informeras sedan av Bombardon om Gontrans öde. Hennes känslomässiga förvirring når sin topp när Gontran återvänder en kort tid senare som funktionshindrad. Christine är engagerad i sina löften, men plikt och tillgivenhet är äntligen förenade.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Das goldene Kreuz, tidigare version.
  1. ^ [a b] Parry, Tim (1999). ”(The) Romantic Piano Concertos – 20”. Gramophone. https://www.gramophone.co.uk/review/the-romantic-piano-concertos-20. Läst 17 augusti 2018. 
  2. ^ [a b c d] Wiesinger, R. (30 november 2015). ”Ignaz Brüll” (på tyska). biographien.ac.at. http://www.biographien.ac.at/oebl/oebl_B/Bruell_Ignaz_1846_1907.xml. Läst 10 augusti 2018. 
  3. ^ [a b c] ”Das goldene Kreuz”. Boosey & Hawkes. https://www.boosey.com/pages/opera/moreDetails?site-lang=en&musicID=26082. Läst 10 augusti 2018. 
  4. ^ [a b c] Singer, Isidore; Sohn, Joseph. ”Ignaz Brüll”. Jewish Encyclopedia. http://jewishencyclopedia.com/articles/3764-brull-ignaz. Läst 10 augusti 2018. 
  5. ^ Franke, Lars (juni 2007). ”Hermann Goetz, Der Widerspänstigen Zähmung, Study Score (Munich: Musikproduktion Höflich, 2003). 11+283pp. np.” (på engelska). Nineteenth-Century Music Review 4 (1): sid. 172. doi:10.1017/S1479409800000239. https://www.cambridge.org/core/journals/nineteenth-century-music-review/article/product-review/77226D34D3336554B56751B0C9F9BB12. Läst 14 september 2018. 
  6. ^ von Strantz, Ferdinand (1917) (på tyska). Opernführer. A. Weichert. sid. 85. ISBN 978-9-9250-0584-0. https://books.google.com/books?id=SSMPDAAAQBAJ&pg=PA85. Läst 14 september 2018 
  7. ^ Wecker, Hartmut (1998). ”The Romantic Piano Concerto, Vol. 20 – Brüll”. Hyperion Records. http://www.hyperion-records.co.uk/al.asp?al=CDA67069. Läst 15 september 2018. 
  8. ^ Forbes, Elizabeth (2008). Macy, Laura Williams. red. The Grove Book of Opera Singers. Oxford University Press. sid. 275–276. ISBN 978-0-19-533765-5. https://books.google.com/books?id=N0zthpCZuAUC&pg=PA275 

Externa länkar