sv Cyklopdunrall

	Cyklopdunrall; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tran- och rallfåglar; Gruiformes
Familj	Dunrallar; Sarothruridae
Släkte	Rallicula
Art	Cyklopdunrall; R. mayri
Vetenskapligt namn
	§ Rallicula mayri
Auktor	(Hartert, 1930)
Synonymer
	Mayrs bandrall; Mayrs rall; Rallina mayri;

Cyklopdunrall^[2] (Rallicula mayri) är en fågel i familjen dunrallar inom ordningen tran- och rallfåglar.^[3] Den förekommer i bergsskogar på Nya Guinea. Artens bestånd anses vara livskraftigt, men i stort sett ingenting är känt om dess levnadssätt.

Utseende och läte

Cyklopdunrallen är en liten (20–23 cm) ralliknande fågel. Fjäderdräkten är övervägande rödbrun, likt kastanjedunrallens hane, men denna saknar band på stjärten. Honan är mörkt kastanjebrun på rygg och vingovansidan med stora svartkantade beigefärgade fläckar. Den är tydligt mer färglös än honor av arfakdunrall (R. leucospila) och svartvingad dunrall (R. forbesi) och dessa har även otydligt svartaktiga band på buk och lår. Lätet är okänt.^[4]

Utbredning och systematik

Cyklopdunrallen delas in i två underarter med följande utbredning:^[3]

Rallicula mayri mayri – förekommer på västra New Guinea (Cyklopbergen)
Rallicula mayri carmichaeli – förekommer i nordvästra Papua Nya Guinea (bergen Torricelli och Bewani)

Släktes- och familjetillhörighet

Cyklopdunrallen och tre nära släktingar placerades tidigare i släktet Rallina, men genetiska studier visar att de inte är släkt med övriga Rallina-arter.^[5] Faktiskt står de istället nära de afrikanska dunrallarna som numera lyfts ut till en egen familj tillsammans med skogsrallarna på Madagaskar i släktet Mentocrex.

Levnadssätt

Cyklopdunrallen lever på marken i bergsskogar på mellan 1100 och 2200 meters höjd. I övrigt är inget känt om dess levnadssätt, vare sig föda eller häckningsbiologi.^[4]

Status

Fram till 2017 placerade internationella naturvårdsunionen IUCN arten i hotkategorin kunskapsbrist.^[1] Idag förs den istället till kategorin livskraftig (LC).^[1] Beståndet tros ha en stabil utveckling och den tros inte vara utsatt för något betydande hot.^[1]

Arten är mycket sällan påträffad, men den bebor områden som besöks mycket sällan och tros sannolikt vara lokalt vanlig som övriga medlemmar av släktet.^[6]^[7] Den noterades som vanlig i Bewani och Torricelli^[8] men denna slutsats var baserad på sju specimen som fångades 1966^[9] men har varken setts eller sökts efter sedandess. I Cyklopbergen är den känd från fyra exemplar^[9] och återhittades inte under eftersökningar 1992.^[1] I Fojabergen noterades den som vanlig 2005–2009,^[10] vilket bekräftar tidigare fynd 1979 och 1981.^[11]

Namn

Cyklopdunrallen beskrevs för första gången 1930 av Ernst Hartert, då som underart till kastanjedunrallen. Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Ernst Mayr (1904-2005), tysk evolutionsbiolog, ornitolog och systematiker.^[12] Arten har tidigare kallats Mayrs rall eller Mayrs bandrall på svenska, men har blivit tilldelat ett nytt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté efter studier som visar att den egentligen hör till familjen dunrallar. Namnet syftar på Cyklopbergen på västra Nya Guinea.

Referenser

^ [a b c d e] Birdlife International 2017 Rallicula mayri . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.2. Läst 21 januari 2018.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.
^ [a b] Taylor, B. och C.J. Sharpe (2020). Mayr's Rail (Rallina mayri), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.mayrai1.01
^ Garcia-R, J.C., Lemmon, E.M., Lemmon, A.R. och French, N. 2020. Phylogenomic reconstruction sheds light on new relationships and timescale of rails (Aves: Rallidae) evolution. Diversity 12:70:1–10.
^ Coates, B. J. 1985. The birds of Papua New Guinea, 1: non-passerines. Dove, Alderley, Australia.
^ Beehler, B. M., Pratt, T. K. and Zimmerman, D. A. 1986. Birds of New Guinea. Princeton University Press, Princeton.
^ Collar, N. J.; Crosby, M. J.; Stattersfield, A. J. 1994. Birds to watch 2: the world list of threatened birds. BirdLife International, Cambridge, U.K.
^ [a b] Diamond, J. M. 1969. Preliminary results of an ornithological exploration of the North Coastal Range, New Guinea. American Museum Novitates 2362: 1-57.
^ Beehler, B. M.; Diamond, J. M.; Kemp, N.; Scholes III, E.; Milensky, C.; Laman, T. G. 2012. Avifauna of the Foja Mountains of western New Guinea. Bull. B.O.C. 132: 84-101.
^ Diamond, J. M. 1985. New distributional records and taxa from the outlying mountain ranges of New Guinea. Emu 85: 65-91.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikispecies har information om Rallicula mayri.
Artförteckning

Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.

[IUCN-1] [a b c d e] Birdlife International 2017 Rallicula mayri . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.2. Läst 21 januari 2018.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.

[BOW-4] [a b] Taylor, B. och C.J. Sharpe (2020). Mayr's Rail (Rallina mayri), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.mayrai1.01

[5] Garcia-R, J.C., Lemmon, E.M., Lemmon, A.R. och French, N. 2020. Phylogenomic reconstruction sheds light on new relationships and timescale of rails (Aves: Rallidae) evolution. Diversity 12:70:1–10.

[6] Coates, B. J. 1985. The birds of Papua New Guinea, 1: non-passerines. Dove, Alderley, Australia.

[7] Beehler, B. M., Pratt, T. K. and Zimmerman, D. A. 1986. Birds of New Guinea. Princeton University Press, Princeton.

[8] Collar, N. J.; Crosby, M. J.; Stattersfield, A. J. 1994. Birds to watch 2: the world list of threatened birds. BirdLife International, Cambridge, U.K.

[Diamond69-9] [a b] Diamond, J. M. 1969. Preliminary results of an ornithological exploration of the North Coastal Range, New Guinea. American Museum Novitates 2362: 1-57.

[10] Beehler, B. M.; Diamond, J. M.; Kemp, N.; Scholes III, E.; Milensky, C.; Laman, T. G. 2012. Avifauna of the Foja Mountains of western New Guinea. Bull. B.O.C. 132: 84-101.

[11] Diamond, J. M. 1985. New distributional records and taxa from the outlying mountain ranges of New Guinea. Emu 85: 65-91.

[12] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]