En Cassegrain-reflektor är en teleskopmodell vars konstruktion publicerades 1672 i Journal des Sçavans av en okänd Cassegrain (senare forskning har pekat på att det troligen rör sig om Laurent Cassegrain (1629–1693), en katolsk präst.[1]). Det är en reflektor som använder sig av en konkav huvudspegel. I ett Cassegrain-teleskop borras ett hål i mitten av linsen och en konvex spegel placeras före fokalpunkten som styr ljuset genom detta hål[2]. Det finns några olika typer av Cassegrainmodeller:
En Schmidt-Cassegrain är en blandning mellan lins- och spegelteleskop (s.k katadioptriskt teleskop). I botten finns en spegel, såsom på reflektorn i ett newtonteleskop, men längst fram i tuben finns även en lins, som på refraktorn. Eftersom spegeln är sfäriskt formad behövs en lins längst fram för att korrigera fel i bilden. Det kompakta formatet är en av fördelarna med Schmidt-Cassegrain-teleskopet. I och med att det blir kortare än motsvarande Newton-teleskop blir det lättare att hantera. Konstruktionen hjälper också till att minska s.k koma, som är ett vanligt problem för Newton-teleskop.
En Maksutov-Cassegrain är en vidareutveckling av Schmidt-Cassegrain. Den har en annorlunda formad främre lins (den buktar inåt) vilket gör teleskopet ännu mer kompakt.
