|
Carl Johan Ekströmer
 Oljemålning av Olof Johan Södermark (1790–1848) _2006_Stockholm.jpg) Carl Johan Ekströmer, före 1836 Ekström, född 3 oktober 1793 på Rådanefors bruk i Ödeborgs socken, Dalsland, död 13 augusti 1860 i Stockholm, var en svensk läkare, kirurg, kunglig livmedicus och riksdagsman. BiografiCarl Johan Ekströmer var son till bruksinspektoren Nils Ekström och Christina Maria Broström. Han gifte sig 1822 med Catharina (Karin) Fredrika Eichhorn (1804–1871). Ekströmer studerade medicin vid Kungliga Carolinska Medico-Chirurgiska institutet i Stockholm och vid Uppsala universitet. Han specialiserade sig som kirurg och blev professor i kirurgi vid Karolinska institutet och räknas som denna vetenskaps banbrytare i Sverige. Ekströmer invaldes som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1827, av Kungliga Lantbruksakademien 1841 och var en stor tillskyndare av Svenska läkaresällskapet samt var generaldirektör för rikets sjukvårdsväsen. Han var ordförande i Sundhetskollegium 1849–1860. Vid riksdagarna 1828–1830 samt 1834–1835 var Ekströmer riksdagsledamot i Prästeståndet som representant för Vetenskapsakademien. Efter att han adlats var han riksdagsledamot för Ridderskapet och adeln. Han adlades 1836 med namnet Ekströmer och är stamfader för denna ätt. Han är far till Nils Ehrenfrid Ekströmer (1826-1859)[2]. Ekströmer är begravd på Solna kyrkogård.[3] Karriär/utmärkelser
Underläkare vid Västra arméns sjukhus 1808–09 Informatorstjänst i Stockholm Elev vid Karolinska institutet 1812 Tf. bataljonsläkare vid den då sammandragna armén och kommenderad till Stockholms garnisonssjukhus 1812 Kir. kand. vid Karolinska institutet 16 mars 1813 Tf. bataljonsläkare vid Upplands regemente Deltog med detta i fälttågen i Tyskland, Nederländerna och Norge 1813–14 Sjukhusläkare där 1 jan. 1815–31 aug Kir. mag. vid Karol. inst. 25 jan. s. å. Student vid Uppsala univ. 25 april s. å.; med. teoret. ex. där 16 maj och prakt. ex. 29 nov. s. å. Pensionär i fältläkarkåren s. å. Med. teoret. adjunkt vid Karolinska institutet jan. 1816 Med. doktor i Uppsala 16 juni 1817 Hovmedicus 15 april 1818 Sjukhusläkare för den vid kröningen sammandragna armékåren s. å. Tjänstgörande läkare hos kronprinsen 1819; Studieresa som k. stipendiat genom Danmark, Tyskland, Österrike, Frankrike och England 22 juni 1819–maj 1821 Konungens livmedikus 17 sept. 1821 Överkirurg vid Serafimerlasarettet 29 sept. s. å. Tf. medicine och kirurgie teoret. professor vid Karolinska institutet 5 febr. 1827 Adlad 28 jan. 1836 (enl. 37 § RF) Kirurgie professor vid Karolinska institutet 26 mars s. å. Generaldirektör över hospitalerna, civila lasaretten och kurhusen 2 juni 1837, med säte och stämma i Sundhetskollegium 1838 Konsulterad vid konungens sista sjukdom 1844 Ordf. i Sundhetskollegium 30 mars 1849–4 juli 1860 Sekr. i Svenska läkaresällskapet okt. 1821–okt. 1829 Ordf. där i olika omgångar sept. 1835–okt. 1842, dess hedersled. 1852 Led. av direktionen för Stockholms stads och läns kurhus 1826 Led. av Patriotiska sällskapet s. å. Led. i kommittén för undersökning av hälsovårdens tillstånd inom huvudstaden 1827 Riksdagsman i prästeståndet för Vetenskapsakademien 1828–30, 1834–35 (led. i besvärs- och ekonomiutskottet), bevistade efter adlandet som led. av ridderskapet flera därpå följande riksdagar (led. i konstitutionsutskottet 1844) Led. av kolerakommittén 1831 Led. av Vetenskapsakademiens förvaltningsutskott 1834–49, 1856–60, av dess redaktionsutskott 1836–58 Led. av Stockholms stads brandförsäkringskontors överstyr. 1838 Led. av stora kommittén för fattigvården s. å. Av kommittén för utredande av sjukligheten bland Stockholms garnison 1840 Av kommittén för hospitalernas reorganisation 1844 och ordf. i kommitté för samma ändamål 1849 Ordf. i direktionen över pensionsinrättningen för svenska läkare, deras änkor och barn 1845 Led. av k. karantänskommissionen 1847 Ordf. i administrationen för införande av gasbelysning i Stockholm LFS 1823 RVO 1826 LVA 1827 (preses 1837–38) RNO 1832 I briljanter 1844 LVVS 1833 LLA 1836 KVO 1842; KDDO 1847 KmstkVO 1853 Karl Johans medaljen 1855 Även led. av utländska akademier och lärda sällskap.[4] Bibliografi
Källor
Vidare läsning
|
|||||||||||||||||||
.jpg)
