Bukidagråfågel[1] (Edolisoma erythropygium) är en fågel i familjen gråfåglar inom ordningen tättingar.[2]
Utseende och läte
Bukidagråfågeln är en liten gråfågel. Hanen är huvudsakligen grå, med svart på vingar och stjärt samt i ansiktet. Honan är mestadels rostbrun, med beigefärgad undersida, i vissa områden med tvärband undertill. Lätena är dåligt kända, men omfattar bland annat en lång serie med "chyap"-toner.
Utbredning och systematik
Bukidagråfågel delas in i fyra underarter med följande utbredning:
- E. erythropygium ultimum – Tabaröarna och Lihir samt ögruppen Tanga i Bismarckarkipelagen
- E. erythropygium saturatius – norra och centrala Salomonöarna (Buka till Bougainville och New Georgia
- E. erythropygium nisorium – Russellöarna i sydcentrala Salomonöarna
- E. erythropygium erythropygium – södra Salomonöarna
Arten inkluderades tidigare i Edolisoma remotum, men urskildes 2024 som egen art baserat på skillnader i utseende, läten och genetik.[2][3]
Släktestillhörighet
Den liksom flertalet taxa placerades tidigare i Coracina, men DNA-studier visar att det släktet är parafyletiskt visavi drillfåglarna i Lalage.[4]
Levnadssätt
Bukidagråfågeln hittas i skogar och skogsbryn på låga till medelhöga höjder. Den ses enstaka eller i par.
Status
IUCN urskiljer den inte som egen art, varför dess hotstatus ej bestämts.
Referenser
- ^ BirdLife Sverige (2024) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
- ^ Pedersen, M.P.; Irestedt, M.; Joseph, L.; Rahbek, C.; Jønsson, K.A. (2018). ”Phylogeography of a 'great speciator' (Aves: Edolisoma tenuirostre) reveals complex dispersal and diversification dynamics across the Indo-Pacific”. Journal of Biogeography 45 (4): sid. 826–837. doi:10.1111/jbi.13182.
- ^ Jønsson, K.A., R.C.K. Bowie, J.A.A. Nylander, L. Christidis, J.A. Norman, and J. Fjeldså (2010c), Biogeographical history of cuckoo-shrikes (Aves: Passeriformes): transoceanic colonization of Africa from Australo-Papua, J. Biogeogr. 37, 1767-1781.