Britta Nehrman

Britta Nehrman
Född5 juni 1901[1][2]
Danderyds församling[1], Sverige
Död2 februari 1978[1] (76 år)
Bergs församling[1], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningSkulptör
FöräldrarHjalmar Nehrman
Carin Nehrman
Redigera Wikidata
Mor och son står på Furutorpsplatsen i Helsingborg sedan 1957.[3]

Britta Catharina Nehrman, född 5 juni 1901 i Danderyds församling, Stockholms län, död 2 februari 1978 i Bergs församling, Skaraborgs län,[4] var en svensk konstnär och skulptör.

Hon var dotter till generaldirektören Hjalmar Nehrman och Carin Törnbohm. Efter studentexamen studerade Nehrman konst privat för Sigrid Blomberg och fortsatte därefter med studier för Carl Milles vid Konsthögskolan 1920–1923 och 1930–1931. Hon vistades en stor del av 1920-talet i Paris och studerade då för Antoine Bourdelle 1923–1924 och Charles Despiau 1929. Hon vistades 1924–1925 i Florens där hon bedrev självstudier.

Nehrman debuterade separat på Svensk-franska konstgalleriet i Stockholm 1931.[5] Hon ställde därefter ut separat på ett flertal platser bland annat i Köpenhamn. Tillsammans med Märtha Bolin-Clason ställde hon ut i Karlstad 1939 och tillsammans med Hans Stridh i Borås 1952 samt tillsammans med Kjell Leander Engström och Tord Leander Engström i Skövde 1952. Hon medverkade i samlingsutställningar på Liljevalchs konsthall, Göteborgs konsthall och i ett flertal landsortsstäder.

Bland hennes offentliga arbeten märks fasadskulpturen Justitia för Katrineholms tingshus, altarfigurer i trä och en dopskål i tenn för Åmåls kyrka,[6] utsmyckningar för stadshuset i Tranås och Sahlgrenska sjukhuset samt ett flertal statyer och grupper placerade i flera svenska kommuner bland annat i Göteborg vid Skånegatan och i nöjesparken Liseberg[7] samt Helsingborg. Hennes konst består av reliefer, friskulpturer, grupper och porträtt.

Nehrman är representerad vid Nationalmuseum[8], Konstakademien, Göteborgs konstmuseum[9], Värmlands museum. Helsingborgs museum[10], Örebro läns museum och Borås konstmuseum.[11]

Britta Nehrman är i första hand känd för mjuka intima statyer av enskilda människor eller av grupper.

[12]Källor

Noter

  1. ^ [a b c d] Sveriges dödbok, läst: 24 januari 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ Andreas Beyer & Bénédicte Savoy (red.), Artists of the World Online, K.G. Saur Verlag och Walter de Gruyter, 2009, 10.1515/AKL, Artists of the World konstnärs-ID: 00064950.[källa från Wikidata]
  3. ^ Britta Nehrman vid skulpturen Mor och son i Helsingborg 10 juli 1957.
  4. ^ Sveriges dödbok 1815–2022, Sveriges släktforskarförbund
  5. ^ Nehrman, Britta (1931). Skulptur: Britta Nehrman, målningar och grafik: svenska och franska konstnärer: utställning november 1931. katalog 99. Stockholm: Svensk-franska konstgalleriet. Libris 10203014 
  6. ^ Svenska konstnärer: biografisk handbok ([Ny utg., ny, revid. och kompl. uppl.]). Stockholm: Nyblom. 1984. sid. 359. Libris 7665483. ISBN 91-7780-009-5 
  7. ^ Öhnander, Bengt A. (2004). Statyer berättar: [76 konstverk i Göteborg]. Göteborg: Tre böcker. sid. 138-139. Libris 9600298. ISBN 91-7029-565-4 
  8. ^ Britta Nehrman i Nationalmuseums samlingar
  9. ^ Göteborgs konstmuseum
  10. ^ Helsingborgs museum
  11. ^ Wretholm Eugen, red (1982). Natur och kulturs konstnärslexikon: svensk konst under 100 år. Stockholm: Natur och kultur. sid. 176. Libris 7228243. ISBN 91-27-01139-9 
  12. ^ Strand, Lars-Erik (2024). I filosofernas trädgård: en vandring genom Tranås med 51 stopp längs vägen. Atremi. ISBN 978-91-7527-375-4. Läst 26 september 2024 

Externa länkar

Auktoritetsdata