|
Britanniametall Britanniametall är en legering av tenn och antimon, ofta med tillsats av varierande mängder av koppar, zink, bly och ibland lite vismut eller koppar[1]. Legeringen, som har en något blåaktigt silvervit färg och normalt innehåller 90 % tenn och 10 % antimon, lämpar sig bra för gjutning eftersom den är lättsmält och flyter ut fullständigt i formen. Den kan även pressas (en britanniametall lämplig för pressning innehåller oftast något mer tenn[1]) och valsas och är lätt att polera till hög glans. Britanniametall har i Sverige ibland även kallats Vitmetall, som annars är en från Britanniametallen snarlik men något avvikande legering. AnvändningLegeringen har använts för tillverkning av gjutna eller pressade bruks- och nyttoföremål som kannor, bägare, ljusstakar, skedar och gafflar. Speciallegeringar, med liknande användning som den normala britanniametallenViss oreda i namngivningen råder. Sålunda har två helt olika legeringar (men med liknande utseende) båda benämnts tutania.
Ashberymetall används för husgeråd och prydnadssaker.[1]. Förnicklad britanniametall benämns alboid; används för husgeråd.[1]. Försilvrad britanniametall benämns Electroplated Britannia Metal, förkortat EBPM. Såväl i England (Sheffield och Birmingham) som i Tyskland (Elberfeld) har tillverkats en stor mängd föremål varför man ofta skiljer mellan engelsk och tysk britanniametall. Antifriktionsmetall används för glidlager, bl a som foder i lokomotivlager.[3] En speciell användning är de årligen utdelade Oscars-statyetterna som är tillverkade av guldpläterad britanniametall. Källor |