Brics, av organisationen skrivet BRICS, är förkortningen för det organiserade samarbetet mellan fem av världens största och mest växande statsekonomier: Brasilien, Ryssland, Indien, Kina (engelska: China) och Sydafrika.[1] Grupperingen (officiellt bildad 2009) var ursprungligen känd som "Bric", fram till dess att Sydafrika 2010 blev medlem. Man har även ambitioner att utveckla alternativa ekonomiska (och delvis politiska) organ till Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och andra institutioner med ekonomisk-politiska kopplingar till G7 och USA. Genom sina uttalade mål och arbete har Brics rönt både positiv och negativ kritik.[2][3][4]
Beskrivning
Brics består av fyra nyligen industrialiserade länder samt Ryssland, och de kännetecknas av sina stora och snabbväxande ekonomier[5] och påtagliga påverkan på regional eller global nivå; alla fem länderna är medlemmar av G20. 2013 representerade de fem Brics-länderna nästan tre miljarder människor, med en sammanlagd nominell Bruttonationalprodukt (BNP) på 16 039 biljoner US-dollar[6] och uppskattningsvis 4 biljoner US-dollar i sammanlagda valutareserver.[7] Sydafrika har en betydligt lägre BNP än övriga medlemmar men är Afrikas ledande ekonomi.[8]
Länderna i Brics-samarbetet kännetecknas av ökat globalt inflytande, och de anses ha många gemensamma intressen. Vid sidan om de årliga toppmötena träffas regelbundet ländernas utrikes-, finans- och handelsministrar.[8]
Efter 2013 års toppmöte i organisationen fungerar Sydafrika som samordnare för Brics-gruppen.
Historik
Utrikesministrarna hos de ursprungliga fyra Bric-staterna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) möttes september 2006 i New York, där de kom att inleda en serie av inofficiella toppmöten. En fullskalig diplomatisk sammankomst ägde rum 16 maj 2008 i ryska Jekaterinburg.[9]
Första toppmötet inom Bric
Bric-gruppens första officiella sammankomst ägde också rum i Jekaterinburg, med början den 16 juni 2009.[10] Där deltog Luiz Inácio Lula da Silva, Dmitrij Medvedev, Manmohan Singh och Hu Jintao, det vill säga de respektive ledarna från Brasilien, Ryssland, Indien och Kina.[11] Fokus för mötet låg på hur man skulle kunna förbättra den globala ekonomiska situationen och reformera finansinstitutioner, och dessutom diskuterade man ett djupare, framtida samarbete de fyra länderna emellan.[10][11] Man diskuterade även hur Bric-länderna och andra utvecklingsländer skulle kunna bli en viktigare del av den internationella scenen.[11]
Efter toppmötet i Jekaterinburg offentliggjorde Bric-länderna önskan om en ny global reservvaluta, som skulle behöva vara "diversifierad, stabil och förutsägbar".[12] Även om det offentliggjorda uttalandet inte direkt kritiserade US-dollarns upplevda dominans – kritik som Ryssland tidigare framfört – ledde det till ett ras för dollarn i förhållande till andra större valutor.[13]
Sydafrikas inträde
2010 påbörjade Sydafrika ansträngningar för att få bli del av Bric-gemenskapen, och processen för landets formella anslutning inleddes i augusti samma år.[14] Sydafrika blev 24 december 2010 officiell medlem, efter att man formellt bjudits in av Bric-länderna till bli del av gruppen.[14] Samarbetet bytte därefter namn till Brics – med S för Sydafrika – för att återspegla gruppens tillskott.[15] April 2011 deltog Jacob Zuma, Sydafrikas president, vid gemenskapens tredje officiella toppmöte i Sanya, Kina, som en fullvärdig medlem.[16][17][18]
Utveckling
2011 bildades Brics-forumet, en fristående internationell organisation som bildats för att befrämja handelsmässigt, politiskt och kulturellt samarbete mellan Brics-länderna.[19] Juni 2012 anmälde Brics-länderna en bidrag på 75 miljarder US-dollar till Internationella Valutafonden (IMF), för att stärka fondens ekonomiska kraft. Bidraget var dock villkorat av reformer i IMF:s röstprocess.[20]
Mars 2013, under det femte Brics-toppmötet i sydafrikanska Durban, enades medlemsländerna om att skapa en egen global finansinstitution (Brics utvecklingsbank). Denna skulle direkt konkurrera med de västdominerade IMF och Världsbanken.[21] Efter toppmötet meddelade Brics-länderna att de planerade att slutföra förberedelserna för den här nya utvecklingsbanken under 2014.[22]
Olika åsikter om finansieringen och bankens geografiska placering har dock försenat förarbetet. Vid Brics-ledarnas möte i Sankt Petersburg i september 2013 band sig Kina till att bidra med 41 miljarder US-dollar till banken, medan Brasilien, Indien och Ryssland skulle bidra med 189 miljarder US-dollar var och Sydafrika med 5 miljarder.
Kina, som förvaltar världens största valutareserv, ville ha en större del i styret av banken, meddelade en tjänsteman från Brics. Kina ville också stå för själva huvudkontoret för banken.
"Brasilien och Indien vill att startkapitalet ska delas lika. Vi vet att Kina vill ha mer," sa en tjänsteman från Brasilien. "Men vi förhandlar fortfarande, och allt sker i ett öppet samarbetsklimat."[23]
11 oktober 2013 meddelade Rysslands finansminister Anton Siluanov att ett beslut om att skapa en fond på 100 miljarder US-dollar, med syfte att stabilisera valutamarknaderna, skulle tas tidigt 2014. Brasiliens finansminister, Guido Mantega, sa å sin sida att fonden skulle skapas mars 2014.[24]
Toppmöten
Organisationen har hållit årliga toppmöten sedan 2009, och de olika länderna har turats om att agera mötesvärdar. De två första mötena hölls innan Sydafrika nått medlemskap i gruppen, och det första femländermötet arrangerades 2011.
Över 20 nya länder har visat intresse för att ansluta sig till Brics och i augusti 2023 stod det klart att sex av dessa har fått en inbjudan att bli medlemmar. I det fall de accepterar, börjar medlemskapet gälla från januari 2024. De som fått inbjudan är följande länder: Iran, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Argentina, Egypten och Etiopien.[28] Sedan Javier Mileis seger i det argentinska valet 2023 är medlemskap i Brics inte längre aktuellt.[29]
Kritik
2012 beskrev Hu Jintao, som då var president i Folkrepubliken Kina, Brics-länderna som försvarare och hjälpare av världens utvecklingsländer och dessutom ett stöd för världsfreden.[2] Vissa analytiker[vem?] har dock lyft fram potentiella skiljelinjer och sprickor inom gruppen, inklusive en betydande ekonomisk instabilitet,[30][31][32][33] olika åsikter om en tänkbar reformering av FN:s säkerhetsråd,[34] samt Indiens och Kinas olösta gränstvister.[3]
^Kina, Brasilien, Indien och Ryssland räknas alla som tillväxtledare av banken BBVA. Källa: BBVA EAGLEs Annual Report (PPT). BBVA Research. 2012. Läst 30 april 2014. (engelska)
