sv Borneostubbstj%C3%A4rt

	Borneostubbstjärt; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Cettisångare; Cettiidae
Släkte	Stubbstjärtar; Urosphena
Art	Borneostubbstjärt; U. whiteheadi
Vetenskapligt namn
	§ Urosphena whiteheadi
Auktor	Sharpe, 1888
Utbredning

Borneostubbstjärt^[2] (Urosphena whiteheadi) är en mycket liten och kortstjärtad fågel i familjen cettisångare inom ordningen tättingar.^[3] Den förekommer på ön Borneo i Stora Sundaöarna. Trots det begränsade utbredningsområdet anses beståndet vara livskraftigt.

Utseende och läte

Borneostubbstjärten är en mycket liten (9,5–10 cm) långbent marklevande tätting med som namnet avslöjar mycket kort stjärt. Ovansidan är brun med långt beigebrunt ögonbrynsstreck och lika långt och brett ögonstreck. Den är orangebeige på kinder och örontäckare, och runt ögat syns en gul ögonring. Undersidan är mestadels vit, med svartaktig anstrykning på bröst och flanker. Ögat är mörkt, näbben mörkt hornfärgad och benen skära. Det vanligaste lätet är ett långt, ljust och nästan ohörbart gnissel bestående av två korta toner följt av en längre: "tzi-tzi-tzeeee".^[4]

Utbredning och systematik

Fågeln återfinns i bergstrakter på norra Borneo (Kinabalu till Liang Kubung),^[3] men har även nyligen påträffats på sydöstra Borneo i Meratusbergen.^[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Familjetillhörighet

Borneostubbstjärt placerades tidigare i den stora familjen sångare (Sylviidae). DNA-studier^[6] har dock visat att arterna i familjen inte är varandras närmaste släktingar och har därför delats upp i ett antal mindre familjer. Borneostubbstjärt med släktingar förs idag till familjen cettisångare (Cettiidae^[7] eller Scotocercidae^[3]) som är nära släkt med den likaledes utbrytna familjen lövsångare (Phylloscopidae) men också med familjen stjärtmesar (Aegithalidae).^[3] Även de två afrikanska hyliorna, numera urskilda i egna familjen Hyliidae, anses höra till gruppen.

Levnadssätt

Borneostubbstjärten hittas i undervegetation och på marken i bergsbelägna skogar på mellan 800 och 3150 meters höjd. Där rör den sig muslikt på jakt efter ryggradslösa djur, framför allt bladlöss. Den kan vara rätt nyfiken och tam. Häckningsbiologin är dåligt känd med bara ett bo beskrivet, hittat lågt på en mossig bank.^[4]

Status

Borneostubbstjärten har ett rätt begränsat utbredningsområde, men beståndet verkar stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotat och kategoriserar arten som livskraftig.^[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som vanlig ovan 2000 meters höjd.^[8]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar brittiska upptäcktsresande John Whitehead (1860-1899).^[9]

Referenser

^ [a b] Birdlife International 2012 Urosphena whiteheadi Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 februari 2015.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b c d] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
^ [a b] Clement, P. (2020). Bornean Stubtail (Urosphena whiteheadi), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.borstu1.01
^ Eaton, J.A., van Balen, B., Brickle, N.W. och Rheindt, F.E. (2016). Birds of the Indonesian Archipelago: Greater Sundas and Wallacea. Lynx Edicions, Barcelona.
^ Alström, P.; Ericson, P.G.P.; Olsson, U. & Sundberg, P. (2006): Phylogeny and classification of the avian superfamily Sylvioidea. Molecular Phylogenetics and Evolution 38(2): 381–397. doi:10.1016/j.ympev.2005.05.015 PDF fulltext Arkiverad 27 juni 2021 hämtat från the Wayback Machine.
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.
^ MacKinnon, J.; Phillipps, K. 1993. A field guide to the birds of Borneo, Sumatra, Java and Bali: The Greater Sunda Islands. Oxford University Press, Oxford.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör borneostubbstjärt.
Bilder & media
Wikispecies har information om Urosphena whiteheadi.
Artförteckning
Bilder på flickr
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2012 Urosphena whiteheadi Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 februari 2015.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] [a b c d] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01

[BOW-4] [a b] Clement, P. (2020). Bornean Stubtail (Urosphena whiteheadi), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.borstu1.01

[5] Eaton, J.A., van Balen, B., Brickle, N.W. och Rheindt, F.E. (2016). Birds of the Indonesian Archipelago: Greater Sundas and Wallacea. Lynx Edicions, Barcelona.

[6] Alström, P.; Ericson, P.G.P.; Olsson, U. & Sundberg, P. (2006): Phylogeny and classification of the avian superfamily Sylvioidea. Molecular Phylogenetics and Evolution 38(2): 381–397. doi:10.1016/j.ympev.2005.05.015 PDF fulltext Arkiverad 27 juni 2021 hämtat från the Wayback Machine.

[IOC-7] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.

[8] MacKinnon, J.; Phillipps, K. 1993. A field guide to the birds of Borneo, Sumatra, Java and Bali: The Greater Sunda Islands. Oxford University Press, Oxford.

[9] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]