Bisättningshus
Bisättningshus är en byggnad för tillfällig förvaring av en död människa före begravningen. Den är i regel belägen inom eller nära en kyrkogård. Sådana byggnader var vanliga före mitten av 1900-talet i områden med kallt vinterklimat, då tjälen i marken ofta försvårade eller omöjliggjorde begravningar vintertid. HistorikI Nordamerika var bisättningshus (engelska: dead house) en vanlig företeelse i vissa religiösa grupper, bland annat inom herrnhutismen.[1] I de centrala och södra delarna av den kanadensiska provinsen Ontario var det fram till slutet av 1800-talet vanligt med åttakantiga bisättningshus.[2] Formen anses ha inspirerats av frenologen och amatörarkitekten Orson Squire Fowler, som gjort åttakantiga hus till nordamerikanskt mode vid samma tid.[3] EtymologiI svenska språket finns ordet i skrift sedan 1867. Det är en avledning av ordet bisättning, i betydelsen begravning av en död kropp.[4] En alternativ benämning för (mindre) bisättningshus är likbod.[5] Särskilt underjordiska förvaringsplatser för samma syfte, med eller utan överbyggnad, har ofta kallats vintergrav.[6] Ett exempel på större byggnad som benämnts vintergrav är byggnaden Meta på Gamla kyrkogården i Karlstad. Även benämningen likbod har förekommit på byggnader som använts som bisättningshus. Se ävenReferenser
Noter
Externa länkarWikimedia Commons har media som rör Bisättningshus. |