|
BergslagsmålBergslagsmål är inom svensk dialektologi de dialekter som talas i Bergslagen i Mellansverige. Området är inte helt definierat, men bergslagsmål brukar främst användas som beteckning på dialekterna i nedre Dalarna, Dalabergslagen, och angränsade områden i nordvästra Västmanland, så kallade dalabergslagsmål.[1][2][3] Dialekterna i sydvästra Värmland kallas också för värmländskt bergslagsmål.[4] Ibland inbegriper bergslagsmål ett ännu större område.[5] Dalabergslagsmålen skiljer sig betydligt från dialekterna i övre Dalarna, som kallas dalmål eller egentliga dalmål för att skilja dem åt. Dialekterna i Dalabergslagen har vissa drag gemensamt med dalmålen, men har genom gruvnäringen starkare sydligare influenser och avviker därför betydligt mindre från standardspråket.[6] SpråkdragKarakteristiska språkdrag för dalabergslagsmålen är bland annat så kallat bergslags-u, ett mera bakre uttal av det långa u-ljudet som närmar sig centralsvenskt långt o-ljud. Detta har bergslagsmålen gemensamt bl.a. med dalmålen i övre Dalarna.[7] Dalabergslagsmålen har även ett karakteristiskt entoppigt uttal av båda ordaccenterna, som alltså enbart skiljer sig åt genom tontoppens timing. Ett annat karakteristiskt tonalt drag i sammansatta ord med accent 2 är att tonen stiger vid den betonade stavelsen, för att sedan stanna kvar i högt tonläge ( s.k. hög platå), för att sedan sjunka vid den bibetonade stavelsen. Dessa tonala drag har bergslagsmålen gemensamt med gotländska dialekter.[8] ReferenserNoter
Källförteckning
|
||||||||||||||||||||||||||||||
