Bergörn
Bergörn[2] (Nisaetus nipalensis) är en asiatisk fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.[3] UtseendeBergörnen är en medelstor rovfågel med en kroppslängd på 69-84 cm och vingbredden 135-175 cm. Adulta fågeln är vanligen brun ovan och blekare under med bandad undersida på stjärt och vingpennor. Bröst, buk och undervingens täckare är kraftigt streckade. Vingarna är breda med S-formad bakkant och hålls i lätt upplyfta i ett "V" i flykten. Könen är lika, men ungfåglarna har ofta ljusare huvuden. Den japanska underarten orientalis är större, ljusare och har bara en mycket liten tofs jämfört med nominatformen. Utbredning och systematikBergörnen delas upp i två underarter med följande utbredning:[3]
Tillfälligt har den påträffats i Hong Kong, Korea och Mongoliet.[1] Tidigare betraktades även ghatshökörn (Nisaetus kelaarti) som underart till berghökörn, men urskiljs nu efter studier oftast som egen art.[3][4] SläktestillhörighetArten fördes tidigare till släktet Spizaetus, men DNA-studier visar att de inte är varandras närmaste släktingar.[5] LevnadssättBergörnen förekommer i bergslägna skogsmarker på mellan 600 och 4 000 meters höjd. Den bygger ett bo av kvistar i ett träd och läggar vanligtvis ett enda ägg. Fågeln lever av små däggdjur, fåglar och reptiler. Status och hotArten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar den som nära hotad (LC).[1] Notera att IUCN inkluderar malabarhökörnen i berghökörnen. ReferenserTryckta källor
Noter
Externa länkar
|