|
Bengt Hubendick
Bengt Ludvig Hubendick, född 30 maj 1916 i Nacka, död 14 augusti 2012, var en svensk zoolog, museiman och författare. Efter att ha disputerat i Uppsala 1946 verkade han till 1959 huvudsakligen i Uppsala och Stockholm som docent och forskare vid Uppsala universitet, Stockholms högskola och Naturhistoriska Riksmuseet. Under perioden hade han dessutom ett antal uppdrag runtom i världen för WHO:s räkning. Åren 1959–1981 var Hubendick chef för Göteborgs Naturhistoriska museum. Han fick professors namn 1980. År 1991 utnämndes han till hedersdoktor vid Göteborgs universitet.[4] Inom zoologin märks Hubendick framför allt för sina forskningsinsatser rörande blötdjur, såsom lungsnäckor och deras taxonomi. Bengt Hubendick verkade i många år som skribent för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och Göteborgs-Posten. Under 1970- och 1980-talen bidrog han till medvetenheten om miljöproblem och ekologi i Sverige genom böcker som En liten bok om människan på jorden 1974, Den vilsekomna stenåldersmänniskan: om människan i den ekologiska verkligheten 1981 och Människoekologi 1985. Senare utvecklades författarskapet åt ett skönlitterärt håll med romaner som utspelar sig till sjöss i gångna tider. Bengt Hubendick ställde också ut oljemålningar och kollage. Han var son till professor Edvard Hubendick och Ketty, född Nettelblad. ReferenserNoter
Externa länkar
|
||||||||||||||||