Bell P-39 Airacobra |
|
Beskrivning |
---|
Typ | Jakt- och attackflygplan |
---|
Besättning | 1 |
---|
Första flygning | 6 april 1938[1] |
---|
I aktiv tjänst | 1941 – 1945 |
---|
Ursprung | USA |
---|
Tillverkare | Bell Aircraft |
---|
Antal tillverkade | 9 588 |
---|
Data |
---|
Längd | 9,2 meter |
---|
Spännvidd | 10,37 meter |
---|
Höjd | 3,63 meter |
---|
Tomvikt | 2 540 kg |
---|
Max. startvikt | 3 400 kg |
---|
Motor(er) | Allison V-1710 |
---|
Motoreffekt | 1 200 hk |
---|
Prestanda |
---|
Max. hastighet | 612 km/h |
---|
Transporträckvidd | 1 086 km |
---|
Max. flyghöjd | 10 670 meter |
---|
Dragkraft/vikt: | 350 hk/ton |
---|
Beväpning & bestyckning |
---|
Fast beväpning | 1 × 37 mm kanon genom propellern 2 × .50 Cal Browning M2 kulsprutor på flygkroppen 4 × 7 mm kulsprutor på vingarna |
---|
Bomber | 260 kg |
---|
Ritning |
---|
Bell P-39D Airacobra |
Bell P-39 Airacobra var ett amerikanskt jakt/attackflygplan som flög för första gången den 25 november 1939 och spåddes en lysande framtid, mestadels tack vare sin 37 mm kanon. Bell började leverera P-39 till amerikanska flygvapnet (US Army Air Forces) tidigt 1941.
Under flygkriget över Stilla havet syntes snabbt P-39:s brister, dess motor var inte utrustad med kompressor vilket gjorde att effekten sjönk på höjder över 3 600 meter och planen användes sedan uteslutande som attackplan. Redan under 1944 slutade man använda P-39 i det amerikanska flygvapnet.
Många av planen hamnade i Sovjetunionen som köpte planen genom Lend-Lease Act. Totalt sändes ca 5 000 P-39 till Sovjetunionen, som använde dem i huvudsak som luftunderstöd för markstyrkorna.
Under 3 600 meter hade P-39 bättre egenskaper än de tyska planen Bf 109 och Fw 190 speciellt hade den mycket bättre svängradie. Av Sovjetunionens högst rankade flygaräss flög mer än hälften P-39 Airacobra.
Referenser
Externa länkar