Baryt

Baryt
KategoriSulfatmineral
GruppCelestin
Dana klassificering28.03.01.01
Strunz klassificering07.AD.35
Kemisk formelBaSO4
FärgFärglös, vit, lätt blåskuggad, blå, gul, grå, brun
FörekomstsättTunna eller tjocka tavelformade kristaller
KristallstrukturOrtorombiska
SpaltningFullkomlig {001}, god {210}, otydlig {010}
BrottOregelbundet, ojämnt
HållbarhetSpröd
Hårdhet (Mohs)3–3½
GlansGlasglans, pärlglans
Ljusbrytningnα = 1,634–1,637,
nβ = 1,636–1,638,
nγ = 1,646–1,648
Dubbelbrytningδ=0,012
Optisk karaktärBiaxial (+)
Dispersionr>v
TransparensTransparent till opak
FluorescensIbland vit till gulaktigt vit[1]
StreckfärgVit
Specifik vikt4,3–5
Densitet4,48 g/cm3
LöslighetExtremt liten
Referenser[2]

Baryt, eller tungspat, är ett mineral som består av bariumsulfat (BaSO4). Baryt är metallen bariums viktigaste mineral och återfinns underordnat i många svenska gruvor.

Egenskaper

Baryt har stora likheter med kalkspat, men skiljer sig genom markant högre specifik vikt och att den ej fräser i syror. Den uppträder ofta som ett bladigt aggregat, vilket vid slag bildar stycken av rombisk form. Dessutom förekommer den som stalaktiter och stalagmiter, i korniga, täta jordartade massor och ibland som stora kristaller. Den bildar en fast lösning med strontiummineralet celestin.[3]

Förekomst

Polerat snitt som visar baryt med hematit, blyglans (och ev zinkblände) från Polen

Baryt förekommer sällan i rent tillstånd utan är insprängd i olika malmgångar och förekommer även tillsammans med krita.

Barytfyndigheter finns i Mellaneuropa vid Bologna med flera platser. I Sverige är den känd i Bölets mangangruva[4] Sala, Dannemora, Långbans och Nordmarks gruvor, Gislöv i Skåne, samt i Pottäng på Alnön där brytning skedde under andra världskriget. I Norge har den hittats som vackra kristaller i Kongsbergs gruvor.

Användning

Den i naturen förekommande rena baryten kan användas i finmalet tillstånd som både pigment och fyllnadsämne i färger, papper samt vid tillverkning av lackfärger. Finmald baryt uppslammad i vatten används som borrvätska vid oljeborrning.[5]

Pigment utvunnet från mineralet baryt har Colour Index-beteckning Pigment White 22, till skillnad från syntetiskt bariumsulfatpigment som heter Pigment White 21. Båda numreras C.I. 77120.[6]

Se även

Ökenroskristall

Barytökenros från Oklahoma i USA

Källor

Noter

  1. ^ Stearling Gleason1972, Ultraviolet guide to minerals, Library of congress catalog card number 60-16925, sidor 56 respektive 96
  2. ^ [1] baryt på RRUFF, Handbook of mineralogy
  3. ^ [2] Om geokemin för baryt och celestin
  4. ^ L-H. Hedin, M.Jansson 2007, Mineral i Sverige, ISBN 978-918852858-2 sida 117
  5. ^ [3] om användning av baryt på Store norske leksikon
  6. ^ Barium sulfate Museum of Fine Arts, Boston. Läst 13 april 2018.

Meyers varulexikon, Forum, 1952

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör Baryt.