Ban föddes år 1944 i en by i socknen Wonnam-myeon i nuvarande kommunen Eumseong-gun i Norra Chungcheong, i slutet av det japanska styret av Korea. Han växte upp i den närliggande staden Chungju dit hans föräldrar flyttade när han var liten.[2] Under Bans barndom hade hans far en lagerverksamhet, men när företaget gick i konkurs förlorade familjen också sin medelklasstandard. När Ban var sex år gammal flydde hans familj till en avlägsen bergssida där de stannade under resten av Koreakriget.[1] Efter kriget återvände de till Chungju. Ban har nämnt att han träffade amerikanska militärer under den här tiden.[3]
Ban var en stjärnelev under gymnasietiden i Chungju High School och utmärkte sig framför allt i engelska. År 1952 valde klassen honom till att framföra ett meddelande till FN:s dåvarande generalsekreterare Dag Hammarskjöld, men det är okänt om det någonsin skickades. År 1962 vann Ban en uppsatstävling sponsrad av Röda korset och fick en resa till USA som pris. Där bodde han hos en värdfamilj i San Francisco under flera månader.[4] Han fick även träffa USA:s dåvarande president John F. Kennedy.[1] Som svar på en journalists fråga om vad Ban ville bli när han växte upp svarade han ”Jag vill bli diplomat”.[3]
Ban var Sydkoreas utrikesminister från januari 2004 till november 2006. I februari 2006 inledde han sin kampanj för att bli FN:s generalsekreterare, men det ansågs från början som osannolikt att han skulle få posten. Utsikterna förbättrades dock då han, i egenskap av Sydkoreas utrikesminister, började resa runt i alla de länder som var medlemmar i FN:s säkerhetsråd och tala för sin sak.
Den 13 oktober 2006 utsåg FN:s generalförsamling honom till den åttonde generalsekreteraren och han efterträdde officiellt Kofi Annan den 1 januari 2007. Ban stod i spetsen för ett flertal större reformer av FN:s fredsbevarande arbete och dess anställningspraxis. Diplomatiskt engagerade han sig särskilt för Darfurkonflikten, där han övertalade Sudans president Omar al-Bashir att tillåta fredsbevarande styrkor; och för den globala uppvärmningen där han utövade starka påtryckningar mot USA:s president George W. Bush. Ban har blivit kritiserad av FN:s interna revision, United Nations Office of Internal Oversight Services (OIOS), som hävdat att sekretariatet under hans ledning blev alltmer ovidkommande.[7]
År 2011 ställde Ban, utan konkurrens, upp för en andra mandatperiod som generalsekreterare. Den 21 juni 2011 valdes han enhälligt av generalförsamlingen och fortsatte i tjänsten fram till den 31 december 2016, då han efterträddes av António Guterres.[8][9]
Språkkunskaper
Utöver sitt modersmål koreanska talar Ban även engelska och japanska. Även franska, ett av FN-sekretariatets två arbetsspråk,[10] kan han förstå; han har dock (tidigare haft) svårigheter i att formulera sig på språket.[11]
Familj
År 1962, då han var 18 år gammal, träffade Ban Ki-moon, Yoo Soon-taek då de båda studerade på gymnasiet. De gifte sig 1971. De har tre vuxna barn; två döttrar och en son.
^ [abc] Maggie Farley and Bruce Wallace (9 oktober 2006). ”Aspiring U.N. Chief Is a Harmonizer, Not a Rock Star; South Korean career diplomat Ban Ki-moon may lack charisma, but he has many fans”. The Los Angeles Times.
^ [ab] Anna Fifield (10 oktober 2006). ”Relentless pursuit brings a challenge close to home; Profile Ban Ki-moon”. Financial Times.
^University of Malta (17 april 2009). ”Honoris Causa”. News on Campus.
_Blue_Stripes.png){kind=small}
_-_ribbon_bar.gif){kind=small}
