Bälinge landskommun, Uppland
Bälinge landskommun var tidigare en kommun i Uppsala län. Administrativ historikDen 1 januari 1863, när kommunalförordningarna började tillämpas, skapades över hela riket cirka 2 500 kommuner, varav 89 städer, 8 köpingar och resten landskommuner. Då inrättades i Bälinge socken i Bälinge härad i Uppland denna kommun 1952 genomfördes den första av 1900-talets två genomgripande kommunreformer i Sverige. Bälinge bildade då "storkommun" genom sammanläggning med de tidigare kommunerna Börje, Jumkil, Skuttunge och Åkerby.[1] 1 januari 1954 överfördes till Bälinge landskommun och församling från Östervåla landskommun och Harbo församling i Västmanlands län det obebodda området Käbbo 2:7, omfattande en areal av 0,01 km², varav allt land.[2] Kommunreformen den 1 januari 1971 innebar att Bälinge kommun upphörde och tillsammans med många andra bildade Uppsala kommun. Kommunkoden 1952-1970 var 0309. Judiciell tillhörighetI judiciellt hänseende tillhörde Bälinge landskommun först Uppsala läns mellersta domsaga och Bälinge tingslag (från 1904 Tiunda tingslag. 1927 överfördes landskommunen till Uppsala läns södra domsaga och Tiunda tingslag. Kyrklig tillhörighetI kyrkligt hänseende tillhörde landskommunen Bälinge församling. 1 januari 1952 tillkom de fyra församlingarna Börje, Jumkil, Skuttunge samt Åkerby. GeografiBälinge landskommun omfattade den 1 januari 1952 en areal av 372,42 km², varav 366,70 km² land.[3] Efter nymätningar och arealberäkningar färdiga den 1 januari 1956 omfattade landskommunen den 1 november 1960 (enligt indelningen den 1 januari 1961) en areal av 368,98 km², varav 365,23 km² land.[2] Tätorter i kommunen 1960I Bälinge landskommun fanns den 1 november 1960 ingen tätort. Tätortsgraden i kommunen var då alltså 0,0 procent.[4] Orten Bälinge blev tätort 1965. PolitikMandatfördelning i valen 1938–1966
Källor
|