|
Atlantisk stör
Atlantisk stör (Acipenser oxyrinchus), även kallad atlantstör, är en art av familjen störfiskar, som finns i Nordamerika. Från medeltiden fram till 1990-talet har den även funnits i Europa, och fram till början av 1900-talet i Sverige, där den numera är klassificerad som nationellt utdöd.[2] Namnet är omstritt, förutom atlantstör kallas arten även bara stör.[5] Under tisdagen den 18 juni 2024 planterades ett antal fiskar ut i Göta älv[6] och havet utanför. Detta i ett försök att återinföra arten i svenska vatten. UtseendeAtlantstören är en långsträckt fisk utan fjäll men med fem rader kölade benplattor med en tagg i änden längs kroppen. Nosen är lång, platt och v-formad, och har fyra skäggtömmar på undersidan, vanligtvis något närmare nosspetsen än den lilla munnen som kan stjälpas ut till ett rör.[7][8] Färgen är blåsvart till olivbrun på ovansidan, ljusare på sidorna och vitaktig på buken.[9] Som mest kan hanen bli cirka 400 cm lång och honan 430 cm. Största konstaterade vikt är 368 kg.[10] EkologiDen atlantiska stören är en anadrom fisk, som utanför parningstiden lever ensam eller i mindre grupper på grunt havsvatten, ner till 50 m, ovanför kontinentalhyllan. De vuxna fiskarna gör långa vandringar längs kusten; upp till 1 450 km har konstaterats. Födan tas främst i brackvatten[10] varvid den använder skäggtömmarna för att lokalisera bytet, som består av maskar, kräftdjur, blötdjur, fiskar och växtdelar.[7] Den kan bli upp till 60 år gammal.[9] FortplantningHanarna blir könsmogna vid 12 till 14 års ålder, honorna när de blir 14 till 17 år. Den vandrar upp för floder för att leka, vilket sker i februari till mars i södra delen av utbredningsområdet, april till maj för populationen som lever vid centrala atlantkusten och maj till juli för de kanadenskiska störarna.[8] Alla individer leker inte samtidigt; hanarna leker vanligtvis mellan varje och vart femte år, medan honorna leker vartannat till vart femte. Under leken, som sker i strömmande vatten över hårda bottnar som grus och liknande, kan honan lägga mellan 400 000 och 8 miljoner ägg beroende på storlek och ålder. Äggen är klibbiga och fastnar vid bottenmaterialet. Honan lämnar lekområdet efter 4 till 6 veckor, medan hanarna kan stanna till hösten. Efter det ungarna kläckts stannar de vanligtvis kvar i 1 till 3 år innan de också söker sig till havet.[9] Utbredning och systematikNutida utbredning är från Hamiltonfloden i Labrador, Kanada och havet utanför, till nordöstra Florida i USA samt mera sporadiskt vid Bermuda, norra Mexikanska golfen och Franska Guyana.[10] Förekomst i ÖstersjönArten har funnits i Östersjön, Skagerrak och Kattegatt[7] samt som inneslutna populationer utan kontakt med havet i Ladoga och Onega[10]. Östersjöpopulationen lekte i Drweca och Vistula i Polen, Oder, Njemen och Neva.[7] Tillfälligt hände det att arten observerades i Nordsjön eller vid Storbritanniens kust.[10] Några säkra uppgifter om lek i Sverige saknas, men arten fångades flera gånger i Östersjön och Göta älv. I Sverige dog arten ut i början på 1900-talet, medan den klarade sig längre i resten av Europa; den sista naturligt förekommande europeiska stören fångades vid Riga 1996.[7] Två exemplar fångades utanför Bornholm respektive Skanör 2009; dessa kommer dock från bestånd som inplanterats i tyska och polska floder 2007 och 2008.[2] 2015 fångades ett exemplar så långt norrut som utmed Upplands kust. Även denna fångst antas härstamma från de tysk/polska inplanteringarna.[11] I Finland, där arten precis som i Sverige är rödlistad som nationellt utdöd, har den observerats tre gånger. En sentida observation skedde utanför Åland 28 juli 2013.[3] Länge trodde man att det idag utdöda beståndet av stör i Östersjön var samma art som Europeisk stör (Acipenser sturio) men studier har visat att beståndet bestod av atlantisk stör (A. oxyrhynchus).[7] Man vet dock genom studier av museala specimen att det skedde en kraftig hybridisering mellan A. oxyrinchus och A. sturio.[2] TaxonomiAtlantisk stör delas upp i två underarter:[8]
Atlantisk stör och människanNamnMycket på grund av den tidigare osäkerheten om vilken art det var som förekom i Östersjön, skiljer sig uppgifterna om trivialnamn i olika källor. ArtDatabanken med flera, förordar namnet "atlantisk stör" för A. oxyrhynchus[7] och "europeisk stör" för A. sturio[2], medan andra instanser, däribland Naturhistoriska riksmuseet, rekommenderar "stör" för A. oxyrhynchus och "atlantstör" för A. sturio[5]. Många källor som använder trivialnamnen "atlantstör", "stör" eller "vanlig stör" gör det i tron om att de refererar till A. sturio men eftersom dessa källor ofta refererar till beståndet i Östersjön så skulle dessa tre trivialnamn lika gärna kunna vara synonymer för A. oxyrhynchus. I denna artikel följer vi ArtDatabankens rekommendationer. Status och hotArten är klassificerad som nära hotad (NT) av IUCN, men beståndet ökar. Det finns fortfarande hot från flodregleringar, dammbyggnader och vattenföroreningar, men efter det åtgärder vidtagits (bland annat har fiske av arten förbjudits i USA) har situationen förbättrats. Arten fiskas dock fortfarande i Kanada.[1] I Europa är arten utdöd, och ArtDatabanken har rödlistat den som nationellt utdöd (RE) i Sverige. Främsta orsaken var överfiske. Försök görs dock med återinplantering i Tyskland och Polen; i det sistnämnda landet har 25 000 nordamerikanska störar satts ut i Drweca under 2007 och 2008. Farhågor finns dock att de ska hybridisera med andra inplanterade störarter. Flodregleringar och vattenföroreningar utgör också möjliga hot.[7] Referenser
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
