Milnes tidiga arbeten gällde matematisk astrofysik. Från 1932 kom han även att ägna sig åt problem kring det "expanderande universum". I sin Relativity, Gravitation, and World-Structure (1935), föreslår han ett alternativ till Albert Einsteinsallmänna relativitetsteorin.
Milnes modell följer den speciella relativitetsteorins beskrivning av ett observerbart universum som innehåller en förfluten och en framtida ljuskon plus "annorstädes" i rumtiden.
Milnes modeller
Den modell som Milne använde för att 1935 förutsäga den kosmologiska bakgrundsstrålningen skiljer sig markant från den som Eddington hade förutspått. “Relativity, Gravitation and World Structure” ägnar flera sidor åt att attackera Eddingtons föreställningar. Båda dessas arbetssätt blev dock föremål för en forskarkollegas kritik och de kom att bli indragna i en av 1930-talets större kontroverser, Herbert Dingle#Kontroverser, som slutade med att Hypotetisk-deduktiv metod blev den förhärskande vetenskapliga arbetsmetoden.
Huvudskillnaden mellan denna Milnes första modell av ett expanderande kosmos och Einsteins gällande modell av universums expansion var att Milne inte a priori antog att universum materia är homogent fördelad.
Milne hade använt sig av Lorentztransformationens formalism och Rindlerkoordinater för att ta fram en modell av ett tomt expanderande universum utan krökning. Hans senare arbeten, som gällde utvidgning av denna modell (1948) och stjärnors inre struktur, ledde in i Dingles fortsatta kontroverser om Lorentztransformationen och Milnes eleganta lösning är i dag sällan refererad.
^Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Милн Эдуард Артур”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
^Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Милн Эдуард Артур”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
.jpg)
