Arbete & fritid
Arbete & fritid, ibland även Arbete och fritid och Arbeteåfritid, var en svensk musikgrupp som brukar räknas till proggrörelsen.[1] BiografiArbete & fritid bildades 1969 ur jazzbandet Roland Keijser Quartet, som dessförinnan varit verksamt sedan 1966. Namnet kom gruppens trumpetare Torsten Eckerman på. Han menade att namnet var ett "som täcker det mesta".[2] Gruppen debuterade 1970 med det självbetitlade albumet Arbete & fritid. Gruppens sättning var vid denna tidpunkt Bengt Berger (trummor, slagverk), Torsten Eckerman (trumpet, piano, tamburin), Ove Karlsson (cello, bas, gitarr, orgel), Roland Keijser (saxofon, klarinett, flöjt, orgel) och Kjell Westling (fiol, saxofon, flöjt, gitarr, piano).[3] Skivan utgavs på Sonet Records, vilket även uppföljaren Arbete & fritids andra LP (1971) gjorde. Den sistnämnda finns med i boken Tusen svenska klassiker (2009).[2] Efter de två första skivorna lämnade Berger och Westling bandet och ersattes av Bosse Skoglund och Tord Bengtsson. I samma veva bytte de skivbolag till MNW och spelade in Slottsbergets hambo å andra valser 1972 tillsammans med vismakaren Rolf Lundqvist.[4] Samma år utkom även liveskivan Club Jazz 6, dock på skivbolaget SR Records.[5] Åren 1973 och 1974 var gruppens storhetstid. De gjorde landsomfattande turnéer, gav ut LP:n Arbete & fritid (MNW 39P) och fick kritikerrosade recensioner.[6] Gruppen fortsatte att ge ut skivor. 1975 utkom live-LP:n Ur spår!, följd av Käringtand (1976, tillsammans med Margareta Söderberg), Se upp för livet (1977), Sen dansar vi ut (1977) och Håll andan (1979).[7] Arbete & fritid splittrades 1981 och hade då hunnit med att göra över 1 000 konserter.[2] 1991 utgavs samlingsalbumet 1969–1979.[8] StilGruppen hade sina rötter i jazzen, men blandade denna genre med rock samt österländsk och svensk folkmusik. I boken Tusen svenska klassiker menar författarna att gruppen spelade världsmusik "innan termen knappt användes".[2] Gruppens musik kännetecknas även av långa improvisationer, kollektivt konstruerade samt präglade av oförutsägbarhet. Gruppen spelade inte låtar utan "block", som kunde pågå i över en timme. En stor inspirationskälla var den amerikanska minimalistkompositören Terry Riley.[2] Diskografi
KällorFotnoter
Tryckta källor
|