Anton Julius FranssonAnton Julius Fransson, född den 12 december 1897 i Hensmåla i Södra Sandsjö socken, död 18 september 1982[1] på Tingsryds åldringscenter[2], var en svensk journalist. Uppväxt och ungdomsår[3]Fransson växte upp på torpet Lunden under Hensmåla Västergård, som hans farfar odlat upp. Fadern Frans August Carlsson var förutom dagsverkestorpare, slöjdare och lantbrevbärare. Vid 19 års ålder 1916 brukade Anton Julius Fransson Kampingemåla Västergård 1/32 mantal och hela familjen flyttade dit, föräldrar och farfar.. Gården var ett för tiden normalt småbruk med några kor, ungdjur och smådjur. Fransson drev gården samtidigt med skogsarbete och byggnadsarbete. 1919- 1920 tog bildningsintresset över och han studerade på Brunnsviks folkhögskola. 1920 gifte han sig med Elisabeth Stenberg och lämnade Kampingemåla året efter. Under några år försörjde han sig som hälftenbrukare på Ugglekull i Urshult. 1923 började han sin journalistkarriär. Journalist[4]Anton Julius Franssons första uppdrag blev som medarbetare, volontär på Ljungbytidningen, Smålänningen. 1923. 1924 blev han lokalredaktör för Hallandsposten i Ljungby. Något år senare var han lokalredaktör för Nya Växjöbladet i Tingsryd, innan han 1928 blev lokalredaktör för Nya Växjöbladet i Alvesta där han stannade till 1931, då han blev redaktionssekreterare på Karlshamnstidningen. Karlshamns Tidning var en tidigare frisinnad tidning som inköpts av bonderörelsen. Tidnings ekonomi var dålig och den lades ner 1933. 1933 till 1942 var Fransson sedan redaktionssekreterare på Hallands Nyheter i Falkenberg.[5]. På Hallands Nyheter tryckeri trycktes också Svenska Landsbygdens Ungdomsförbunds tidning SLU-bladet. Även i den tidningen medverkade Fransson regelbundet.1942 blev han chefredaktör för Nya Växjöbladet i Växjö. Han stannade bara till 1945 då han blev chefredaktör för RLF-tidningen och han flyttade då till Danderyd, Stockholm. Han stannade bara i två år på RLF-tidningen. Tidningen var fackligt inriktad och det trivdes inte Fransson så bra med. 1947 blev han chef för dåvarande Bondeförbundets presstjänst. 1954 blev han också redaktör för partitidningen Svensk politik[6]. Anton Julius Fransson var ofta gäst på riksdagsläktaren och hans riksdagsreferat förekom ofta i svensk bondeförbundspress. Under Stockholmstiden bodde han hela tiden i Danderyd. 1962 då han pensionerades flyttade han tillbaka till hembygden. Hemorten blev en villa i Dångebo i Södra Sandsjö. Hembygdsarbete[7]Återkommen till hembygden engagerade sig Anton Julius Fransson i Södra Sandsjö hembygdsförening. Han arbetade för att förverkliga en hembygdsbok och 1966 publicerades första årgången av Sandsjöboken. Anton Julius Fransson var redaktör för de första sju årsböckerna i föreningen. Hans artiklar i hembygdsboken tas upp nedan. Han största insats i hembygdsförening var en torp och backstugeinventering i hela församlingen. Det var ett stort arbete att inventera, lokalisera, skildra, dokumentera och märka ut alla dessa ofta försvunna byggnader. Södra Sandsjös torpinventering väckte stor uppmärksamhet även nationellt. Ett tredje område som engagerade Anton Julius Fransson var hembygdsgårdens samlingar, som han deltog i uppmärkning och katalogiserande av dessa. Särskilt intresserade han sig för lantbruksredskapen i samlingarna. För sina insatser fick Anton Julis Fransson 1971 mottaga Hyltén Cavalliusmedaljen i silver av Kronobergs hembygdsförbund.[8].1974 blev han Tingsryds kommuns kulturstipendiat. Fransson ligger begravd på Tingsås kyrkogård tillsammans med sin fru. Publikationer
ReferenserFotnoter
|