Anton Dohrn
Felix Anton Dohrn, född 29 december 1840 i Stettin, död 26 september 1909 i München, var en tysk zoolog; son till Carl August Dohrn. Dohrn blev 1868 privatdocent i Jena och anlade 1872–74 den zoologiska stationen i Neapel, som under hans ledning blev den mest betydande av dylika anstalter och mer eller mindre direkt gav impulser till anläggningen av de övriga i Europa. Dohrn blev 1898 ledamot av svenska Vetenskapsakademien och 1900 av Fysiografiska sällskapet i Lund. Bland Dohrns skrifter märks Der Ursprung der Wirbeltiere und das Princip des Funktionswechsels (1875), i vilken han bestrider det dittills gängse antagandet av ryggradsdjurens ursprung från amphioxus och ascidierna och härleder dem från ringmaskarna samt tillika försöker reducera den antagna nybildningen av organ i djurkroppen till en ombildning av redan befintliga, och Studien zur Urgeschichte des Wirbeltierkörpers (22 delar, 1882–1902), en serie undersökningar över viktiga anatomiska och embryologiska spörsmål, ägnade att belysa ryggradsdjurens uppkomst. Källor
|