|
Anna av Sachsen
Anna av Sachsen (tyska: Anna von Sachsen), född 23 december 1544 i Dresden i Sachsen, död 18 december 1577 i Dresden i Sachsen, var furstinna av Oranien genom giftermålet med furst Vilhelm I som ägde rum 1561. Hon var äldsta dotter till kurfurst Moritz av Sachsen och hans fru Agnes av Hessen. BiografiTidigt livAnna av Sachsen var Tysklands rikaste arvtagerska och beskrivs som en from flicka som älskade handarbete; hon förekom först i äktenskapsförhandlingar med det svenska kungahuset innan Oranien framförde ett frieri 1560. Hennes familj framförde tvivel om han verkligen var protestant, och hovet i Nederländerna framförde oro för huruvida deras barn skulle bli protestanter. FurstinnaRelationen mellan Anna och Vilhelm präglades av konflikter som flera gånger gjorde att deras familjer sig tvingade att ingripa. Hon kände sig försummad av Vilhelm, som var otrogen och inte gav henne tillgång till hennes pengar, och hade svårt att finna sig i sin roll. År 1567 konfiskerades makarnas tillgångar av hertig de Toledo och hon placerades under uppsikt av Vilhelms familj i Dillenburg. Anna rymde till Köln år 1568, pantsatte sina smycken och försökte med sin familjs stöd av få tillgång till sin änkepension, vars egendomar ockuperats av Habsburg, med hänvisning till att hon var att betrakta som änka. Hon inledde en relation med sin juridiska rådgivare, Jan Rubens (far till konstnären Rubens). Rubens arresterades i mars 1571 och erkände förhållandet. Anna hävdade att bekännelsen var resultat av tortyr och ville dömas av en kejserlig domstol, men födseln av barnet Kristina, som inte kunde vara Vilhelms, bevisade otroheten. Senare livEnligt lagen kunde hon nu dömas till döden, men maken avstod från detta då han fortfarande behövde hennes familjs stöd. I december 1572 sattes hon i husarrest på borgen Beilstein i Greifenstein (Hessen),[1] där hon endast fick ta emot besök av en luthersk präst och läsa religiösa böcker. Hon led av svåra humörsvängningar, drack och misshandlade sina tjänare, klagade på isoleringen och vädjade till maken, som inte besvarade hennes brev. År 1575 lät maken förklara äktenskapet ogiltigt för att kunna gifta om sig. Anna fördes i hemlighet över till Dresden, där hon spärrades in i ett rum med igenmurade fönster − maten kom in genom en dörr. Hennes tillstånd försämrades snabbt både fysiskt och psykiskt av denna behandling. EftermäleAnna har fram till 1900-talet bedömts som en sinnessjuk och självisk kvinna. Först under 1900-talet har en mer nyanserad bild av henne tagit form. Hon har varit föremål för en roman och en TV-serie. Släkt och familjBarn
Anfäder
ReferenserFotnoter
Allmänna
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||
