Anglofrisiska språk utgör en undergrupp av de västgermanska språken. Anglofrisiska talades ursprungligen i Nordsjöns kontinentala kustland. I gruppen ingår fornengelskan, belagd sedan 700-talet, och fornfrisiskan, belagd sedan 1100-talet och fram till ca 1500[1] samt deras avkomlingar (engelska, frisiska mfl.).
De anglofrisiska språken skiljer sig från de övriga västgermanska språken (tyska, nederländska mfl.) bland annat genom den anglofrisiska palataliseringen av velarer och bortfallet av nasaler framför frikativor, varvid vokalen ursprungligen förlängts. (Snarlika förändringar har också skett i svenskan.)
Exempel på den anglofrisiska palataliseringen, där tyskt /k/ motsvaras av /tS/ medan tyskt /g/ motsvaras av /j/:
Tyska
Nederländska
Frisiska
Engelska
Svenska
Käse
kaas
tsiis
cheese
ost
Kirche
kerk
tsjerke
church
kyrka
Gestern
gisteren
juster
yester(day)
(i)går
Garn
garen
jern
yarn
garn
Regen
regen
rein
rain
regn
Tag
dag
dei
day
dag
Weg
weg
wei
way
väg
Exempel på bortfall av nasaler:
tyska Gans, nederländska gans - frisiska goes, engelska goose (gås);
tyska Mund, nederländska mond - nordfrisiska müs, mös, engelska mouth (mun);
tyska och nederländska ander- - frisiska oare, engelska other (annan/andra);
tyska uns, nederländska ons - frisiska ús, engelska us (oss).
En grammatisk skillnad består i avsaknaden av ett särskilt reflexivt pronomen. Man kan jämföra:
Tyska
Nederländska
Frisiska
Engelska
Svenska
er hat sich gewaschen
hij heeft zich gewassen
hy hat him waske
he has washed himself
han har tvättat sig
sie hat sich gewaschen
zij heeft zich gewassen
sy hat har waske
she has washed herself
hon har tvättat sig
sie haben sich gewaschen
zij hebben zich gewassen
sy hawwe harren waske
they have washed themselves
de har tvättat sig
Räkneord
Räkneorden från ett till tio i några anglofrisiska språk:
