Andreas Gryphius, född 2 oktober1616 i Glogau, död 16 juli1664 i samma stad, var en tysk poet och dramatiker under barocken. Han finns inte representerad på svenska med någon enskild volym (2014).
Liv och verksamhet
Lyrische Gedichte (1880)
Andreas Gryphius var den så kallade första schlesiska skolans största poetiska geni. Han växte upp i 30-åriga krigets skugga och förde därefter ett kringflackande liv fram till 1650. Redan känd som poet och lärd slog han sig då till ro som jurist i sin födelsestad Glogau. Han hade dessförinnan 1648 erbjudits en professur i Uppsala. Den pessimism och upptagenhet av döden, som på grund av krigsupplevelserna blivit en grundton hos Gryphius, gav sig väsentligen till uttryck i hans lyrik, Sonn- und Feiertags-Sonette och Kirchhofsgedanken samt i hans dramatik på 1640-talet, Leo Arminius oder Fürstenmord, Cardemio und Celinde samt Carolus Stardus oder die ermordete Majestät. Hans dramatik är tydligt influerad av Seneca den yngre och den nederländska klassicismen, särskilt Pieter Corneliszoon Hooft och Joost van den Vondel. Senare i hans liv, då stämningen i hans dikting ljusnade, grep sig Gryphius an med en sång- och lustspelsdikting på rent folklig grund, med verk som Absurda comica oder Herr Peder Squenz, Horribilicrifax och dubbelkomedien på schlesisk dialekt Das verliebte Gespenst och Die geliebte Dornrose. Gryphius betydelse är främst som dramatiker, där han med djärva grepp i de borgerliga samhällsskikten gav första dråpslaget mot de kringresande teatertruppernas primitiva Haupt- und Staats-spektakel och hävdade dramats rätt som konstverk.[7]
Ett urval av Grypius lyrik utgavs under titeln Das dunkle Schiff (1916).[7]
