Anders GrafströmAnders Fritiof Vilhelm Grafström, född den 5 november 1909 i Umeå, död den 18 oktober 1979 i Täby,[1] var en svensk militär (generalmajor). BiografiGrafström blev fänrik vid Norrlands dragonregemente (K 4) 1931, tjänstgjorde i estniska armén 1933–1934 och blev löjtnant 1935. Han var biträdande militärattaché i Moskva 1936–1937, gick på Krigshögskolan 1938–1940 samt var kompanichef i Finland under finska vinterkriget 1939–1940 och under fortsättningskriget 1941. Grafström blev kapten vid generalstaben 1943, var militärattaché i Oslo 1945 och blev major 1949.[2] Grafström var sekundchef vid Livgardets dragoner (K 1) 1952–1955, blev överstelöjtnant 1954 och var försvarsattaché i Helsingfors 1955–1958. Han blev överste 1956 och tjänstgjorde vid försvarsstaben under 1958.[2] Grafström var därefter chef för Krigsskolan 1958–1964, ställföreträdande militärbefälhavare för II. militärområdet 1964–1966 och arméinspektör vid Södra militärområdet 1966–1967.[3] Han stod till rikshemvärnschefens förfogande 1967–1971 då han utnämndes till generalmajor.[4] Han genomförde studier i danska, norska och brittiska armén 1947–1949 och 1951 samt i amerikanska armén 1952. Grafström var ledamot av kommittén för utredning upplysningsverksamhet om och inom försvaret 1945, Världsveteransförbundets råd, ordförande i Förbundet Svenska Finlandsfrivilliga 1959–1979 och i Västerbottens gille. Han skrev artiklar i militär fackpress och var redaktör för Arménytt 1949–1952.[2] Grafström var son till översten Hjalmar Grafström och Elsa, född von Nolting. Han gifte sig 1941 med Marianne Grewin (1918–2001), dotter till disponenten Waste Grewin och Ada Ljungmark.[2] De var föräldrar till Claes Grafström. Anders Grafström gravsattes på Backens kyrkogård i Umeå.[5] Utmärkelser
Bibliografi
KällorNoter
Externa länkar |