sv Amurdykand

	Amurdykand; Status i världen: Akut hotad
	Adult hane
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Andfåglar; Anseriformes
Familj	Änder; Anatidae
Släkte	Aythya
Art	Amurdykand; A. baeri
Vetenskapligt namn
	§ Aythya baeri
Auktor	(Radde, 1863)
Utbredning

Amurdykand^[2] (Aythya baeri) är en akut hotad östasiatisk fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar.^[3]

Utseende

Amurdykanden är en blekögd dykand, 41–46 centimeter lång. Hanar skiljer sig från andra dykänder genom kombinationen av svartaktigt huvud, hals och ovansida, vitaktiga ögon samt kastanjebruna och vita flanker. I flykten liknar den vitögd dykand men vingbandet sträcker sig inte lika långt ut mot vingpennorna. Honorna saknar till skillnad från vitögd dykand och vigg antydan till tofs och visar en tydlig kontrast mellan det mörka huvudet, bruna bröstet och vita på främre delen av flankerna.

Läte

Amurdykanden är relativt tystlåten, framför allt vintertid.^[4] Under parbildningen hörs hårda "graaaak" från båda könen, vid andra tillfällen från hanen ett "koro koro" och från honan "kura kura kura",^[5] allmänt påminnande om brunanden.^[6]

Utbredning

Amurdykanden häckar i nordöstra Asien kring floderna Amur och Ussuri i Ryssland och nordöstra Kina. Den är en flyttfågel som vintertid rör sig till sötvattenssjöar i östra och södra Kina, Indien, Bangladesh och Burma samt i små antal till Japan, Nordkorea och Sydkorea och vidare i Sydostasien. Den har även setts tillfälligt i Pakistan och Filippinerna.^[1]

Ekologi

Fågeln häckar vid sjöar med rik växtlighet och bygger sitt bo i tät gräs eller översvämmade ängar, på en grästuva eller under buskar. I Liaoning i Kina ses den huvudsakligen i kustnära våtmarker eller i floder och dammar omgivna av skog. Den anländer till häckningsområdena i april, ibland så tidigt som mitten av mars och så sent som mitten av maj. Äggläggning sker från slutet av maj till början av juni, sex till 13 gräddfärgade ägg i en uppskrapad grop på marken fodrad med växter och dun, bland tät växtlighet, ibland i mås- och tärnkolonier.^[7]

Status och hot

Fågeln har under relativt kort tid blivit mycket ovanlig och minskat mycket kraftigt i antal, både i dess häcknings- och övervintringsområden. De senaste åren har maximalt 17 individer setts övervintrande i Bangladesh från tidigare 1000-2000 individer.^[8] Även i häckningsområdet och utmed dess flyttväg har den minskat kraftigt i antal. Internationella naturvårdsunionen bedömer att det återstår endast 150-700 vuxna individer, varför den nu betraktas som akut hotad (CR).^[1] Orsaken till att den minskat tros vara jakt och habitatförstörelse.^[1] Världspopulationen uppskattas till endast mellan 150 och 700 individer.^[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Karl Ernst von Baer (1792-1876), preussisk embryolog, geograf och upptäcktsresande i Sibirien.^[9]

Noter

^ [a b c d e] Birdlife International 2019 Aythya baeri . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2023-2. Läst 7 december 2023.
^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ Rasmussen, P. C., and J. C. Anderton (2005). Birds of South Asia: the Ripley Guide. Lynx Edicions, Barcelona.
^ Brazil, M. (2009). Field Guide to the Birds of East Asia: Eastern China, Taiwan, Korea, Japan and Eastern Russia. Christopher Helm, London.
^ Kear, J., ed. (2005). Ducks, Geese and Swans. Oxford University Press, Oxford, UK.
^ Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2017). Baer’s Pochard (Aythya baeri). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52907 26 december 2017).
^ Chowdhury, S.U., Lees, A.C. and Thompson, P. M. 2012. Status and distribution of the endangered Baer's Pochard Aythya baeri in Bangladesh. Forktail 28: 57-61.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör amurdykand.
Bilder & media
Wikispecies har information om Aythya baeri.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d e] Birdlife International 2019 Aythya baeri . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2023-2. Läst 7 december 2023.

[2] Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[4] Rasmussen, P. C., and J. C. Anderton (2005). Birds of South Asia: the Ripley Guide. Lynx Edicions, Barcelona.

[5] Brazil, M. (2009). Field Guide to the Birds of East Asia: Eastern China, Taiwan, Korea, Japan and Eastern Russia. Christopher Helm, London.

[6] Kear, J., ed. (2005). Ducks, Geese and Swans. Oxford University Press, Oxford, UK.

[7] Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2017). Baer’s Pochard (Aythya baeri). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52907 26 december 2017).

[8] Chowdhury, S.U., Lees, A.C. and Thompson, P. M. 2012. Status and distribution of the endangered Baer's Pochard Aythya baeri in Bangladesh. Forktail 28: 57-61.

[9] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]